Efter de låst in gamlingen i en hytt samlades besättningen för att diskutera vad som skulle göras. Berg var först att tala. "Alltså, vi kan ju inte ha kvar honom..." Hans avbröt. "Vadå? Ska vi slänga ut han i rymden? Det kan vi väl inte göra? Eller hur Ludd!" Ludd höjde sin händer. "Här ska inte slängas ut någon. Vi får hålla honom under uppsikt tills vi kommmer till rymdstationen och då får vi läna in honom till myndigheterna." Wixixe-Gmeol lutade sig fram. "Jag skulle inte rekommendera att gå till myndigheterna. Dels kommer vi få reprissalier för att vi tagit med osignerade passagerare, dels så lyder Uos inte under Kefex juristiktion. Det betyder att de kommmer beordra passande Kefexregistrerat skepp att transportera tillbaka honom. Det vill säga... Oss." Kyfax lutade sig tillbaka. "Låt mig se om jag fått klart för mig... Vi måste dela med av maten vi har kvar, vilket gör att vi kommer käka snålt tills vi kommer fram. Vi kan inte lämna gubben på stationen. Vi kommer inte åka tillbaka till Kefex. Vad ska vi göra?" Ringo, som för omväxlings skull hållt sig tyst hade ett svar.

"Vi smyger ombord honom på ett annat skepp. Ett som ska tillbaka till Kefex. Det borde det finnas." Wixixe-Gmeol nickade. "Jag måste hålla med Ringo. Det låter som en bra plan." Gideon ryckte på axlarna. "Då fixar ni det då... Oberon, vi måste fixa säkerheten ombord. Om en gubbe i nattsärk kan smyga sig ombord kan vem som helst göra det." Ludd nickade. "Det låter som en bra idé Junder. Men tyvärr har vi inte råd just nu. Du får kolla upp vad ett passande säkerhetssystem kan kosta. Inget extraordinärt nu, ett passande säkerhetssystem... Sen får vi köpa ett när vi har gjort lite förtjänst. Och jag instämmer med W-G. Vi smyger ombord gubben på ett annat skepp när vi kommit till Uos-Depot 7."

Ringo tittade bort mot xenomorphen som smuttade på sitt örtte. "Kanske jag och Gideon ska göra det eftersom han har militär erfarenhet och sånt." Ludd tittade på honom. "Nej. Det var din idé och jag misstänker att Wixixe-Gmeol är rätt så bra på smusslande, det var därför han fick åka med i alla fall."

Giden och Ringo kom tillbaka upp till rek-rummet där Ludd väntade. De släpade på en gammal gubbe i nattsärk som spretade emot utan resultat mot Gideon Junders fasta grepp. "Vi hittade den här åldringen nere i ett litet utrymme i lastkammaren. Han verkar vara helt förvirrad. Jag har ingen aning om hur han tog sig in, eller när han tog sig in för den delen." Ludd ställde sig upp. "Sätt honom i en stol så ska jag se om jag kan prata med honom." Gideon satte gubben i en fåtölj och var tvungen att haffa honom så fort han släppt taget. "NEEEJ!!! JAG VILL INTE HA MEDICINER ERA FÖRBANNADE SKRÄPJOPPAR!!!" Ludd hukade sig framför honom och höll fast gubens vilt sparkande ben. "Vi ska inte ge dig mediciner. Lyssna nu. Varför gömde du dig på mitt skepp?"

Gubben spände ögonen i honom och med hat i rösten väste han. "Du ska inte säga till mig när det är läggdags..." Sedan spottade han Ludd i ansiktet. Ringo böjde sig ner vid Ludd. "Det verkar inte gå att få kontakt med honom. Jag tycker vi låser in honom i en hytt och lämnar honom till myndigheterna när vi kommer till rymdstationen." Ludd tänkte ett tag medan han torkade ansiktet. "Jag vet inte. Då finns en risk att vi blir tvingade att återvända och det har jag inte lust med. Men vi börjar med att låsa in honom i en tom hytt. Lugnar han ner sig så kan han göra oss sällskap vid middagen." Gubben fräste och trilskades. "Gideon. sätt in honom i en tom hytt och ta ut allt han kan skada sig på. Eller bind honom." Gideon nickade och han släpade iväg gubben.

Ringo satte sig hos Oberon. "Ett annant alternativ är att göra som han gjorde mot oss." Ludd såg frågande ut. "Jag menar... Vi hittar ett skepp som ska till Kefex och smyger in honom på det." "Vi får se Ringo. Vi får se..." Från korridoren hördes gubbens gnällande. "Nej. Inte surras! Då missar jag bingon!" Ludd suckade.

Ringo rotade i lådan vid fotänden av sängen och hittade till sist i en liten ask det han sökte efter. En liten minikamera med sändare som han använt i sin ungdom. Han och hans klasskamrater på Meidornes gymnasium hade använt den för att tjuvkika på flickorna i diverse omklädningsrum tills de tog studenten. Då hade de lottat om vem som skulle få den och Ringo hade vunnit.

Den hade dock legat i asken sedan dess. Nuförtiden fanns de mindre kameror som var flera gånger bättre men det skulle inte behövas. De som var ombord hade så olika kroppstyper, eller längd så man skulle nog se hur tydligt som helst vem det var som stal mat. Dessutom skulle inte kameran vara så synlig heller där han planerade att sätta den.

Han begav sig till motorrum ett och stannade till precis utanför dörren och satte upp den lilla kameran i en liten vrå i närheten av dörrkarmen. Inne i motorrummet tog han upp sin lilla portamon och ställde in kamerans frekvens på den. Bilden framträdde. Det var mörkt men det gick att se maten relativt tydligt. Han hade lyckats placera kameran perfekt. "Heh... Fyfan vad bra jag är..." mumlade han för sig själv. Sedan gick han upp till sin hytt och lade sig i sin säng. Den lilla portabla monitorn hade han hängt lättöverskådligt på väggen. Sedan somnade han.

Nästa morgon kom han utrusande till de som satt vid frukosten. "Det när nåt i lastutrymmet som tar maten och det är inte en av oss!" Ludd avbröt sig i sin havregrynsgröt. "Hur vet du det Ringo? Har du sett nåt?" Ringo stannade upp och slängde fram sin portamon till Ludd. "Kolla själv Oberon. Jag har spolat fram till när det händer." Ludd tittade på den lilla skärmen på bordet. "Har du satt upp övervakningskameror i lastutrymmmet?" "Jag tänkte det var bäst att få ett snabbt avslut på det här! I stället för att det ska fortsätta och alla ska misstänka varandra. Ja, jag satte upp en kamera men allvarligt talat. Vi behöver öka säkerheten här." Gideon nickade. "Trodde aldrig jag skulle säga det här, men Ringo har en vettig tanke där." Ludd nickade och satte igång monitorn.

Efter några sekunder såg man något som släpande, hukande tog sig fram från någon gömma utanför kameran som tog sig fram till maten och snabbt öppnade och stängde efter sig. Man såg hur denna varelse, klädd i någon form av slöja eller klänning tog konserver och smet ur bild igen. Ludd stängde av portamonen och gav illbaka den till Ringo som nu lugnat ner sig. "Gideon. Det verkar som om vi har en fripassagerare. Skulle du vilja hitta denna liftare och ta upp den hit?" Gideon Junder reste sig upp med en allvarlig blick. "Ska bli kapten. Sacks. Du kommer med mig." Så sprang de två männen ner mot lastrummet och Ludd satte sig ner och avslutade sin havregrynsgröt.

Det var den åttonde dagen på tvåveckorsfärden mot Uos-systemet där de skulle docka på rymdstationen Uos-Depot7. Den första upprymdheten besättningen hade haft över att äntligen vara på väg hade lagt sig och de hade börjat ta det rätt så lugnt och ägnat sig åt sina sysslor. Karrl hade spenderat en hel del tid i cockpit fast de hade autopiloten aktiverad. Ringo och Hans hade spenderat tid i motorrummen medan Gidoen, Berg och Ludd hade suttit och spelat kort, planerat för rymdstationsbesöket och allmänt pratat strunt. Wixixe-Gmeol hade till största delen av tiden hållt sig i sin hytt och gjort gud vet vad.

 

Det var först vid middagstid den åttonde dagen som det egentligen hände något och det var Wixixe-Gmeol som anmärkte på det. "Jag har lagt märke till att vårt matförråd är mindre än vad det borde vara. Det är inte så vist att gå och smånalla av maten när vi är ute i rymden. Det är inte så att vi bara kan stanna någonstans och köpa mer på vägen." Gideon tittade upp från sin sopptallrik. "Vad är det du säger?" Wixixe-Gmeol ryckte på axlarna. "Jag gör bara ett konstaterande. Någon ombord tar mat när han inte borde. Det är precis det kommer räcka till Uos nu. Fortsätter det försvinna kommer vi inte äta middag de sista dagarna. Eller i alla fall få väldigt små portioner."

 

Ringo slog näven i bordet. "Och hur vet vi att det inte är du som går och småäter. Jävligt smart att vara den som påpekar det, eller hur. Då misstänker ingen dig!" Berg lutade sig tillbaka. "Och att vara den som omedelbart anklagar någon annan är inte mindre misstänkt eller?" Gideon satte ner sin tallrik. "Du ser väldigt välmående ut Berg. Ätit gott på senaste?" Ludd reste sig upp. "Nu håller ni käft! Vi har alla ätit gott. Jag tänker inte peka finger här, men om någon går och stjäl i förrådet så rekommenderar jag att han lägger av med det. Annars får jag helt enkelt sätta en vakt vid förrådet och det tycker jag inte ska behövas." Gideon suckade. "Det kan ju vara den du sätter som vakt som stjäl Oberon." "Ja men då vet vi ju i alla fall vem det är som stjäl, eller hur Junder."

 

Det blev tyst runt bordet men det kastades väldigt många misstänkta blickar fram och tillbaka mellan dem. När maten var slut drog de lott om disken och Ludd förlorade. Alla andra återgick till sitt.

"Jaha gott folk. Hitta en usiktsplats för som vi strax lyfter över den här rymdhamnen kommer det vara det sista ni ser av Kefex på väldigt lång tid." Karrl stängde av högtalarsystemet och satte på sig ett headset. Sedan slog han på skeppets kommunikator. "Nu ska vi se hur det här går..." Han harklade sig och kontaktade tornet. "Tornet, tornet. Detta är piloten på Saga. Begär tillstånd att lyfta på förutbestämd tid." Det sprakade till lite i högtalarna. -Saga, detta är torn två, bekräfta lyftkod.- "Okej, vänta ett tag. Den ligger här någonstans."

Karrl började bläddra lite i de papper han hade liggande och hans finger for febrilt fram och tillbaka över de post-it-lapppar som satt här och var. "Där! Okej. Anropar torn två." -Torn två här. Saga, bekräfta lyftkod.- "Lyftkod för Saga är F909 GH78 JYB1 1234" -Detta är torn två. Anropar Saga. Bekräfta lyftkod enligt korrekt protokoll tack." Karrl. kliade sig i huvudet. Vadå korrekt protokoll? Han läste lite i sin komihåg-bok. Efter en minut hittade han vad han letade efter. "Torn två, torn två. Saga är beredd att bekräfta lyftkod." -Varsågod Saga.- "Lyftkod Felix 909 Gunnar Henrik 78 Jens Yngve Bertil 1 1234, varsågoda torn två." -Detta är torn två. Pilot på Freedom-50r70f, Saga. Ni är klara för avgång. Stig till standard altitud och håll sedan kursen vi skickar över ut ur atmo.-

Det plingade till på en skärm i cockpit och den frågade om han ville ta emot en kurs föreslagen av torn 2. Karrl tryckte på en knapp och kursen försvann. "Hoppsan..." Han tog ett djupt andetag. "Torn två, torn två... Kan ni skicka föreslagen kurs igen? Jag råkade... trycka... fel... eller nåt." -Torn två här. Skickar kurs igen. Trevlig resa Saga.- "Tackar tackar torn två, ses och hörs." Nu kollade Karrl noga innan han tryckte på något som helst och kursen lades in i systemet och förankrades i ena änden med den kurs mot Uos-systemet som han lagt in dagen innan.

"Såja. Då var det avklarat. Då ska vi kolla checklistan." Han betade av från ett papper så att allt fungerade som det skulle. "Okej. Karrl. Nu gäller det..." Han greppade ett stadigt tag i styrspakarna. "Du har gjort det här tusentals gånger innan... teknikt sett..." Han sköt drivkraftsreglaget uppåt och Saga rörde på sig. Svetten rann ner för hans panna. Han drog styrspakarna bakåt och Saga lyfte med ett ryck. "Okej... Lugna dig Karrl. Lungt och smidigt..."

Rymdhamnen blev mindre och man kunde se över murarna ner på Kefex industriområde och stadskärnan glimmade några kilometer norrut. Han pustade ut. En lampa tändes och han tryckte på två knappar. Då tändes en annan lampa och på skärmen lyste en bekräftelse. -Landningsställ uppe- "Än så länge funkar det... Fortsätt så..." Han kände sig mäktig. Nervös... Men mäktig. Uppåt och uppåt for de och navdatorn föreslog att han skulle vända till rätt kurs. Det gjorde han. En grön lampa indikerade att han gjort rätt.

Han satte igång högtalarna. "Såja mina damer. Vi har lyft och är på väg ut ur atmosfären. Vi ligger på rätt kurs mot Uos och hela universum ligger nu framför oss." De lämnade atmosfären och Kefex och ett mörker fullt med nu synliga stjärnor och galaxer avslöjades framför hans ögon. "Wow... wow..." Han lät autopiloten ta över och sedan reste han sig och gick fram mot fönstret. Han lade handen mot rutan och log.

"Wow..."

Middagen på kvällen hade varit tyst till en början. Alla hade mer eller mindre bara stirrat ner i sin låda med nudlar och fisk. Men sen hade Hans brutit tystnaden. "Vet ni varför vi män egeentligen döper våra snorrar?" De andra tittade på honom förbryllat. "Hehe... Jo för att man vill ju inte att en främling tar nittio procent av ens beslut." Ringo var inte sen att kommentera med ett leende på läpparna. "Haha... Var det lille-Oberon som tog beslutet att skaffa ett vrålåk som det här?" Sedan började alla skratta. Det var vad som beehövdes. Det hade byggts upp någon form av spänning som inte var behaglig tidigare på dagen. De hade varit stressade och småsaker hade gjort att de inte kommit iväg.

Nu satt de alla sju och garvade åt Hans överraskande stora arsenal av vitsar. Vissa antika men många man aldrig hört förr. Det var inte förrän väldigt sent de kom i säng, förutom Karrl som ville vara fokuserad på morgonen.

Mycket riktigt. Klockan halv tio när Ludd kom upp i cockpit satt Karrl Stilig i full mundering och knappade och vred på lysande pluppar och mojänger. "God morgon Karrl." Karrl hoppade till. God morgon kapten. Hörde dig inte komma." "Är allt redo för avfärd?" Karrl nickade. "Så gott som. Vi bör vara ute ur atmo strax efter tio." Ludd drog en lättnadens suck. "Äntligen." Han satte sig ner i andrepilotens stol. Karrl tittade oroligt på honom. "Vad gör du?" Ludd höjde ögonbrynen. "Jag sitter i cockpit inför mitt skepps första avfärd med mig som kapten. Det är lite av en stor grej för mig det här så jag tänkte uppleva den härifrån." Karrl skakade sakta på huvudet. "Nej kapten. Du kommmer uppleva det från din hytt, tittande ut genom ditt stora fönster. Kanske med en drink i handen. Inte sittande i cockpit." "Vad fan menar du? Säger du att jag inte får vara där jag vill vara på mitt eget skepp?" "Det är just vad jag säger. Det var en del av avtalet. När jag flyger är jag ensam i cockpit." "Jag kan gå ut så fort vi är ute ur atmosfären. Jag vill vara i cockpit när vi lyfter."

Karrl lutade sig tillbaka och lade armarna i kors. "Då lyfter vi inte." Ludd började bli förbannad. "Du är en del av MIN besättning! På MITT skepp! Ska du ha mig i cockpit denna gången eller ska du av skeppet?" "Kastar du av mig lyfter du inte alls kapten. Du kommer se lika bra, om inte bättre från din hytt eller någon annan stans på Saga. Jag behöver vara solo i cockpit."

Ludd resignerade. "Fan. Jag går väl och ställer mig någon annan stans då. Det är inte hela världen för mig, vilket det verkar vara för dig." Karrl nickade och lutade sig fram mot Oberon. "Jag är ledsen kapten. Men det är enda sättet jag funkar. Jag kommer säga till i tid innan vi lyfter."
Ludd sade ingenting.. Han bara nickade och gick ut från cockpit.

När kaptenen hade gått tillbaka till rek-rummet och sin öl stod de fyra kvar i tystnad ett tag tills Hans öppnade munnen. "Du Gideon... Eh. Hur många skott är där egentligen i ett sånt där magasin?" Gideon talade lugnt och halvtyst. "Magasinen innehåller tolv skott. Vilket ger oss 216 skott. Det är inte mycket. Men jag såg att laddaren är kopplad till motorn och jag har hört talas om att det gjordes så på skepp förr. Det blandar i något överblivet från motorn i magasinen som gör att det som vanligtvis kan räknas som ärtbössor får en jävla extra sting." "Plasmoidresonans kallas det." Det var Ringo som med överlägsen röst återigen påminde de andra att han visste något de inte visste. Gideon fortsatte. "Okej. I alla fall. Jag vet inte om just de här batt-magen är laddade med det eller inte och jag vet att med bara 216 skott så testskjuter jag inte." Berg nickade. "Okej. Bra att veta." Sedan vände han sig för att gå.

Innan han hunnit ut genom dörren blev han hindrad. "Vad är din funktion egentligen Kyfax?" Det var Ringo som undrade. "Hänger du med bara för att du är gammal kompis till Ludd eller har du något som helst som gör dig till en resurs på den här skutan?" Kyfax vände sig om. "Jag jobbar på ett lager Ringo. Vet du vad lager används till oftast? Jo, låt mig berätta. De används för att lagra saker som ska fraktas. Jag arbetade som lastare av repulsorfraktare och rymdskepp. Jag är rätt så vass på logistik vettu. Förresten, vet du vad det är för typ av skepp vi är på?" Ringo var tyst. Hans svarade istället. "Ett fraktskepp?" Berg log och klappade Hans på axeln. "Precis Hans. Vi är en besättning på ett fraktskepp. Är det inte vettigt att det är en logistiker med? En som vet hur man hanterar last?" Hans nickade. "Jo... Det låter vettigt." Berg tittade Ringo Sacks i ögonen. "Till skillnad från vissa andra ibland." Sedan gick han ner i sin hytt.

"Åfan... Så han är lastare..." Hans gick också till sin hytt. Gideon knuffade sig förbi Ringo på väg mot rek-rummet. Ringo stod kvar ett tag. "Hur jävla svårt är det att stapla lådor?" Sedan gick också han till sin hytt.

Wixixe-Gmeol återvände på kvällen med stellarpass till Hans och Ringo och efter en snabb retinascan så var de giltiga. Ludd låg utmattad i soffan i rek-rummet efter dagens dyster mot vad han misstänkte var byråkratins essens förkroppsligad. Han hade trott det skulle räcka med att skicka över en kopia av kvittona till lastförankringshakarna, men åh så fel han hade haft. Tullinspektör Yeor-ahn hade återvänt för att se till så de installerades korrekt eftersom instruktionerna var... Hur var det nu han hade sagt det? "Svåra att förstå om man inte gjort det innan. Men jag har kunskapen." Jovisst... Ludd hade stått och tittat på när inspektören genomfört den mest omständiga installation av något som bara skulle fästas med fyra focimuttrar. Men nu var det över. Alla hade pass, alla var här, snart var det middag och han hade en kall öl i handen och på radion i rek-rummmet spelades klassiker från hans ungdom innan han fastnade på vattenverket.

Allt var lugnt och fint. Allt skulle bli bra.

"Vi kan inte sticka såhär!" Ludd öppnade ögonen till ljudet av Gideon Junders vrålande. "Har ni ingen koll eller?" Det kom ifrån vapenrummet under cockpit. Berg var tydligen där. "Vad? Vad är problemet? Jag ser inga problem." Ludd reste sig och började skynda dit. Hans och Ringo satt och spelade kort och började nyfikna sakta gå efter. "Vapensystemet är helt åt helvete! Blir vi anfallna är vi kokta!" "Så illa kan det inte vara Gideon." Ludd kom nu fram med andan i halsen. "Vad är det frågan om?" Gideon vände sig mot honom med vild anklagande blick. "Vapensystemen är körda!" Började han skrika. Ludd avbröt honom barskt. "Jag förstår dig bättre om du talar med sans Junder!" Detta hade tydligen effekt. Gideon intog en mer avslappnande hållning.

"Det är bara babord kanon som fungerar Oberon. Den andra är trasig och går inte att reparera utan reservdelar. Hur många vet jag inte än." "Okej." Ludd hade inte testat kanonerna. Hur gör man det i en rymdhamn? "Och det är inte allt. Vi har arton Batt-mag kvar och laddaren är också trasig. Hur trasig vet jag dock inte än." Ludd kliade sig på hakan. "Och sköldarna?" Gideon himlade med ögonen. "Ja som tur är är sköldarna i bra skick, men allvarligt... Vi har ingenting att ge tillbaka med." Berg lade sig åter igen in i diskussionen. "Varför skulle någon skjuta på oss? Och du sade vi hade arton magasin ju. Dessutom... Vad ska vi med två kanoner. Du är ju bara en. Eller kan du använda båda samtidigt?" Gideon gav honom det onda ögat. "Far åt helvete Kyfax! Blir vi anfallna har vi slut på ammo efter max nån timme. Dessutom... Jag tänkte att du skulle sköta den andra kanonen eftersom du inte verkar ha någon annan funktion här på skeppet!"

"Ja vad är din funktion egentligen Berg?" Det var Ringo som undrade bakom Ludds rygg. "Alla har sin funktion utom du verkar det som." Berg tittade på honom. "Det är inte det vi pratar om nu Ringo." Ludd höjde händerna och alla tystnade. "Såhär ser jag på situationen. Vi har en kanon och en skytt än så länge. Det tar ett tag för oss att ta oss ut i rymd bortom de kontrollerade kvadranterna så vi har gott om tid på oss att tjäna ihop pengar att reparera kanon och magladdaren innan vi blir för beroende av ett optimalt fungerande vapensystem. Så länge våra sköldar håller så springer vi. Så får det bli. Jag är trött på att vänta på att komma iväg och jag har inga mer pengar att spendera, så om ingen har något vettigt att tillägga är det såhär det ser ut."

Alla var tysta. De nickade och Ludd trängde sig bakåt igen, förbi Ringo och Hans och satte sig i soffan igen. Det var hälften kvar av hans öl. "Ahh, halvfull..." Sen lutade han sig tillbaka och med tankar som lät mer tveksamma än för fem minuter sen tänkte han: Allt kommer bli bra. Allt är bara finfint.

Efter ett snabbt avklarat ärende på hamnkontoret om ändrad avfärdstid begav sig Ludd Oberon tillbaka till Saga. När han hade skeppet inom synhåll såg han en liten vit gasoldriven golfbil stå parkerad vid lastluckan. Vid sidan om det lilla fordonet stod en potatisformad man i elegant blå uniform med tullverkets emblem skimrande välputsat hängande på axeln. Han hade ett clipboard i händerna och verkade intresserad iaktta skeppet.

"Kan jag hjälpa dig?" undrade Ludd. Mannen vände sig om mot honom och stirrade på honom med runda likgiltiga ögon. "Hallå. Jag är inspektör Yeor-ahn vid Kefex tullverk och handelskammare. Ni ska åka imorgon va?" Ludd var överraskad. "Ja?" "Jag har kommit för en rutinenlig överraskningsinspektion av lasten. Man kan inte lämna Kefex hamn utan en verifierad fraktsedel." "Men vi har ingen last." Inspektören bläddrade i sina papper. "Det har jag inget papper på. Det får ni skaffa. Hämta formulär FS8 i lucka 3 på handelskammarens hamnkontor. Jag väntar här." "Jaha... Ja då hämtar jag väl det då."

Ludd vände och lokaliserade kontoret och efter en timme återvände han till skeppet med ifyllda handlingar att han inte hade någon last. Han räckte över det till inspektören. "Det här är inte stämplat." Ludd suckade. "Var ska det stämplas någonstans då?" Yeor-ahn pekade med en knölig hand på ett par ställen på pappret. "Här och så här va." Ludd suckade igen. "Jag menar... Vem ska stämpla det åt mig?" "En tulltjänsteman av andra graden. De sitter där borta." Han pekade på en byggnad i närheten. Ludd ryckte till sig pappret och gick. "Jag sitter här och väntar så länge tills du kommer tillbaka."

Ludd återvände till skeppet tio minuter senare något irriterad. Mannen satt i sin lilla bil och tuggade på en skinkmacka. Ludd räckte fram pappret. Mannen skakade på huvudet. "Jag har paus nu. Du får vänta tre minuter. Men den som väntar på gott som man säjer..." Och så skrattade han ett litet lallande skratt. Ludd kokade. Efter tre minuter torkade inspektören av sig med en liten näsduk. "Nu så..." Han tog pappret, nickade och gjorde en liten krusidull med en gyllene reservoirpenna. "Jag måste ta en titt i ditt lastutrymme." "Men du har ju precis fått papper på att jag inte har någon last!" "Ja men jag är en inspektör. Jag måste ju inspektera skeppet. Det är nerskrivet i mitt schema och det kan man ju inte bara ändra. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter.

Ludd gav upp. "Jaha, ja... Jamen kom in då." Inspektören fiskade upp ett nytt clipboard från en lucka i golfbilen och följde med in i skeppet. Lastutrymmet ekade lätt av deras steg på plåtgolvet. Det var helt tomt förutom en låda med konserver. "Vad är det där?" "Det är konserver för färden. Vi ska äta det." Jamen det står i lastutrymmet. Ni kan sälja det om ni vill." "Men det tänker vi inte. Vi kan flytta dem om det behövs" "Inspektören skakade på huvudet. "Men det stod i lastutrymmet när du skrev under papper som garanterade att lastutrymmet var tomt. Det är ett regelbrott mot handelsbalk 4 §8."

Ludd var nära panik nu. "Men jag tänkte inte att det räknades som last!" Tydligen kände Yeor-ahn medlidande även om hans ansikte fortsatte vara komplett uttryckslöst. "Ja jag låter dig slippa denna gången. Men tänk på det i fortsättningen va. Regelbrott lönar sig inte, som man säjer va." Sedan tittade han som omkring. "Ni har inga lastförankringshakar." Ludd gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn. "Men vi har ingen last." "Det står i reglementet att man ska ha lasthakar. Minst sju men det rekommendeade antalet kan uppstiga till tjugo beroende på skeppsklass." "Kan vi inte bara skaffa sådana när vi skaffat last?" Nu såg inspektören besviken ut och skakade på huvudet. "Nej, nej, nej, nej, nej, nej... Jag kan inte låta er lyfta om ni inte har komplett utrustning enligt handelskammarens reglemente." Ludd stirrade på honom. "Så... Om jag går och köper sju lastförankringshakar så är allt okej?" Ja. Du måste visa mig ett kvitto och en produktspecifikation. Sen så ska det va okej." "Jamen då går jag nu. Var hittar jag dig sen?" "Jag sitter på mitt kontor och jobbar va. Så det är bara att komma dit. Men jag slutar fem så du får komma innan dess."

Ludd suckade, ryckte på axlarna och började trött gå bort till hamnlagret för att se om han kunde köpa några lastförankringshakar. Samtidigt mumlade han tyst. "Jävla dryge... fan... Så jävla typiskt..."

Karrl hade satt sig i den gröna förstepilotsstolen som lämnade en hel del att önska när det kom till bekvämlighet. I knäet hade han en tjock pärm med blå rygg som han frenetiskt bläddrade i och växlade mellan att klia sig i håret och mumla knappt ohörbara ord. "Jaha... Var hittar vi kartan. Här har vi något. Nej... Aha... Kanske under navigation, navigering... Här har vi något..." Han lutade sig åt sidan och lade fingret på en knapp. Dubbelkollade i pärmen och tryckte sedan till. Med ett stilla zurr lyste skärmen upp i blått och stjärnor, interstellära rutter, satellitbanor och en massa annat relevant gjorde sin närvaro tydliga. "Yes! Vart var det nu vi skulle? Os? Ojs? Uos? Uos-systemet var det... Var hittar jag nu det?" Hans långsamma tankeprocess avbröts av ett knackande på slussen. Han lade ner pärmen och ropade "Kom in!".

Berg tittade in genom dörren. "Hur går det?" Karrl pekade på skärmen. "Det är ett något föråldrat system men jag får rätt på det. Vilken astrogationskarta ska vi gå efter? Vet du?" Kyfax lade hakan i ett grepp mellan pekfinger och tumme och funderade ett litet tag. "Är det nåt fel på den?" Han pekade på den blålysande skärmen. "Nej, inte direkt men..." "Nej men använd den då. Det gör väl inget. Det är ju inte direkt som om stjärnorna flyttar på sig väl." Det sista mer ett konstaterande än en fråga.

Karrl nickade. "Okej. Ska bara lägga in en sökning efter Uos-systemet och låta datorn lägga upp en rutt. Sen är det klart för avfärd." Berg log. "Skitbra. Hur lång tid tar resan?" "Det beror på. Rutten är inte uträknad och vi flyger förmodligen inte i maxhastighet hela vägen. Det blir nog för påfrestande för Saga." "Ja hur fort flyger skorven?" Berg hade inte ägnat det en tanke innan. "Om det som står i datorn stämmer och den där Ringo fixat till motorn till det skick han påstår så har vi en maxhastighet på L/2 i nollatmosfär." Berg tittade tomögt på honom. "Ell-på-två?" Karrl himlade överlägset med ögonen och förklarade sedan som om han förklarade för ett barn. "Du vet att ljusets hastighet är 299 792 458 meter i sekunden." Kyfax skakade på huvudet. "Vem vet sånt?" "Många. Lyssna nu. L/2 är hälften av det. Alltså kan vi, om allt står rätt till flyga 149 896 229 meter i sekunden. I alla fall en kort tid. Och bara om vi är ute i rymden."

Nu hade Berg stora ögon. "Wow! Vad blir det i kilometer i timmen?" Karrl såg ut att tänka ett tag. "I runda slängar 1 080 000 km/h. Kan du gå nu? Inget illa ment men jag vill fortsätta med det här." Berg nickade och vände och gick.

Karrl Stilig plockade återigen upp pärmen med blå rygg. "Ska vi seeee... Sök... Sökning... Rutter.... Hmmm..."

"Ja vi får hoppas hon håller." sade Ludd Oberon med en fyrtiotvåårings tränade öga för skavanker fästa vid rymdskeppets något buckliga skrov. Han kände en hand på sin axel. "Jodå. Det ska nog gå serru. Man har ju sett värre åbäken fara omkring." Den vänliga handen på axeln tillhörde Berg Kyfax. Ludds vän sen många år tillbaka. Han var den förste som gick med i besättningen. Efter han förlorat alla sina besparingar i en pokerturnering han var säker på att han skulle vinna så jobbade han numera på bemnningsföretaget Zoorze som hydrolastare. Kanske inte så glamouröst men han höll humöret uppe. Och det var därför Ludd ville ha honom med.

"Har piloten kommit?", fortsatte han. "Jodå. Han har installerat sig i sin hytt och håller på att fixa med något i cockpiten." Ludd tittade upp på Berg. "Men mekanikern... Vad fan är han för en? Var hittade du honom?" Berg nickade förstående. "Ja han verkar lite svår... Men han kan sina saker. Men nu har jag inte tid att prata med dig mer. Jag ska fixa in mina prylar i hytten." Ludd Oberon tog ytterligare en blick på Saga och gick sedan in i henne och upp mot cockpiten. Det första han lade märke till var att någon hängt något för det lilla fönstret i slussen in i cockpiten. Han öppnade snabbt dörren och mannen därinne försökte hastigt gömma undan en pärm han hade haft i knäet. "Eh... Tjena Oberon. Höll bara på att dubbelkolla lite knix. Gammal skuta det här..." Ludd kollade bak på dörren och såg en bit svart papp sitta tejpad över fönstret. "Vad fan är det där?" "Jo du förstår... Jag nämnde inte det förut men... Jag flyger alltid solo. Och med solo menar jag ensam. Att ha någon annan i piten när jag styr stör min mojo. Det går helt enkelt inte."

Ludd stirrade. "Va?" Mannen i blont hår, pilotglasögon, bombarjacka och läderhandskar log. "Sorry men så är det. Att ha andra härinne rubbar mina cirklar så att säga." Ludd som aldrig talat med en annan pilot ryckte på axlarna som om han fick vara god att acceptera detta. "Men annars är allt som det ska va Karrl?" "Javisst. Bara lite småknix att fixa men det är löst till imorgon när vi far." Ludd nickade och gick ner mot motorrummet där mekanikern borde finnas.

På vägen, i rekreationsrummet hittade han mekanikern. Ludd suckade och gick in till den piprökande lille mannen. "Har du kollat motorn än?" "Javisst." "Och?" "Vadå och? Hade det varit några problem så hade jag antingen löst det eller sagt till dig vilka delar du hade behövt. Allt är klart för avfärd. Tror du inte jag kan mina spisar?" Den tydligen förolämpade lille mannen hade rest sig. Ludd höje avvärjande händerna. "Förlåt då... Jag är bara lite orolig nu inför avfärd vet du." Mannen satte sig igen. Lugn på två sekunder. "Jo det är förståeligt men det är ingen orsak att vara ohövlig eller hur?" "Nej nej... Men det är bra. Har du sett om fler dykt upp?" Mannen tog en puff av pipan. "Näe."

Berg dök upp från hytterna. "Tjena Ringo. Du Ludd. Det står en man utanför med en liten vagn. Han ville snacka med dig." Och utan att förvänta sig ett svar satte han sig ner vid Ringo Sacks och började rulla en cigarett. Oberon gick ut igen. Det var den femte av de sju. Hans V Derrap III. Vaktmästare. Han var stamgäst på samma krog som Ludd och samtalade lite då och då. Han hade väl varit lite väl generös i sin beskrivning av vaktmästarens titel ombord på ett skepp och Hans hade inte varit sen att mönstra på i hopp om att få lite mer respekt för sitt yrke än på symaskinsfabriken han jobbade på nu. Vagnen var full med verktyg och rengöringsprodukter. "Goddag Hans." Ludd sträckte fram en hand när han gick ner för lastbryggan. "Hallå Ludd." "Det är bara att stiga på, göra dig bekväm i en tom hytt. Jag tänkte vi äter ihop när alla kommit. Vi fattas två." "Javisst." svarade han kortfattat som alltid och gick ombord.

Ludd han inte vända sig om innan nästa medlem kom runt hörnet spatserande över landningsplattan. Gideon. En gammal klasskamrat till Oberon. Numera var han löjtnant i Kefex hemvärn. Inga barn, ingen fru och vid ett erbjudande om att bli vapenmästare på ett rymdskepp hade han skinit upp i ett kort ögonblick innan stenansiktet återvänt och han sakligt tackat ja och frågat när de åkte. Det var tre månader sedan. Nu gick han ombord på Saga med bara en nickning och en blinkning åt Ludd.

Det hade hunnit bli kväll och de hade slutat vänta på den sista innan de åt. Mitt i pizzan hörde de sex männen från dörren till matsalen; "Beställde någon en med tonfisk och vitlök?" Alla vände sig om. Den siste hade anlänt. En av de många xenomorpher som lever på Kefex. Denna var också bekant med Berg. Klädd i ledig kostym av klassiskt snitt kontrasterade med hans grå gummiaktiga hud, sluga svarta ögon och långa ringklädda fingrar. Han tog en ledig stol. "Ursäkta att jag är så sen. Var tvungen att ta hand om lite sistaminutengrejer bara." Han märkte att folk stirrade på honom. Speciellt en liten man i spretigt hår och med små plirande ögon. "Hm... Jag bör presentera mig. Jag heter Wixixe-Gmeol... och inget annat! Och jag är..." "Vi vet vad du är." Det var Ringo som avbröt honom. "Du är en fifflare, en tjuv, hälare..." Här blev han avbruten av Berg. "Skit samma vad Wixixe-Gmeol är eller inte är. Vi är alla här för att vi vill göra något annat än det vi sysslat med fram tills nu, eller hur Ringo?" Ringo nickade med blicken fortfarande naglad vid xenomorphen. "I alla fall. Ikväll så tar vi det lugnt och är det något som ska fixas någonstans så gör det snabbt. Vi lämnar Kefex imorgon bitti klockan sex." Ludd tittade upp. "I helvete heller. Ska vi lämna planeten så ska vi vara utvilade så vi uppskattar det riktigt. Sovmorgon gubbar! Klockan tio låter väl bra?" Detta fick medhåll och så skålade de. "IVÄG HÄRIFRÅN!"