Middagen på kvällen hade varit tyst till en början. Alla hade mer eller mindre bara stirrat ner i sin låda med nudlar och fisk. Men sen hade Hans brutit tystnaden. "Vet ni varför vi män egeentligen döper våra snorrar?" De andra tittade på honom förbryllat. "Hehe... Jo för att man vill ju inte att en främling tar nittio procent av ens beslut." Ringo var inte sen att kommentera med ett leende på läpparna. "Haha... Var det lille-Oberon som tog beslutet att skaffa ett vrålåk som det här?" Sedan började alla skratta. Det var vad som beehövdes. Det hade byggts upp någon form av spänning som inte var behaglig tidigare på dagen. De hade varit stressade och småsaker hade gjort att de inte kommit iväg.

Nu satt de alla sju och garvade åt Hans överraskande stora arsenal av vitsar. Vissa antika men många man aldrig hört förr. Det var inte förrän väldigt sent de kom i säng, förutom Karrl som ville vara fokuserad på morgonen.

Mycket riktigt. Klockan halv tio när Ludd kom upp i cockpit satt Karrl Stilig i full mundering och knappade och vred på lysande pluppar och mojänger. "God morgon Karrl." Karrl hoppade till. God morgon kapten. Hörde dig inte komma." "Är allt redo för avfärd?" Karrl nickade. "Så gott som. Vi bör vara ute ur atmo strax efter tio." Ludd drog en lättnadens suck. "Äntligen." Han satte sig ner i andrepilotens stol. Karrl tittade oroligt på honom. "Vad gör du?" Ludd höjde ögonbrynen. "Jag sitter i cockpit inför mitt skepps första avfärd med mig som kapten. Det är lite av en stor grej för mig det här så jag tänkte uppleva den härifrån." Karrl skakade sakta på huvudet. "Nej kapten. Du kommmer uppleva det från din hytt, tittande ut genom ditt stora fönster. Kanske med en drink i handen. Inte sittande i cockpit." "Vad fan menar du? Säger du att jag inte får vara där jag vill vara på mitt eget skepp?" "Det är just vad jag säger. Det var en del av avtalet. När jag flyger är jag ensam i cockpit." "Jag kan gå ut så fort vi är ute ur atmosfären. Jag vill vara i cockpit när vi lyfter."

Karrl lutade sig tillbaka och lade armarna i kors. "Då lyfter vi inte." Ludd började bli förbannad. "Du är en del av MIN besättning! På MITT skepp! Ska du ha mig i cockpit denna gången eller ska du av skeppet?" "Kastar du av mig lyfter du inte alls kapten. Du kommer se lika bra, om inte bättre från din hytt eller någon annan stans på Saga. Jag behöver vara solo i cockpit."

Ludd resignerade. "Fan. Jag går väl och ställer mig någon annan stans då. Det är inte hela världen för mig, vilket det verkar vara för dig." Karrl nickade och lutade sig fram mot Oberon. "Jag är ledsen kapten. Men det är enda sättet jag funkar. Jag kommer säga till i tid innan vi lyfter."
Ludd sade ingenting.. Han bara nickade och gick ut från cockpit.