Shit alltså... Vi rör på oss. Vi är på väg ut i rymden och har precis lämnat allt vi känner till. Det är skumt hur mycket otroligare det låter när man säger det högt för sig själv.

Alltså, för att vara ärlig trodde jag aldrig att Ludd skulle genomföra det. När han visade mig skeppet första gången och frågade om jag ville med... Jag sa nog bara ja för... Ja jag vet inte varför... Men nu är man här. Och man har lämnat allt...

Allt och allt... Vad fan hade man? En liten ungkarlslägenhet och ett lågavlönat jobb. Några vänner och min farsa. Detta är ett äventyr jag inte vill missa... Tack Ludd. Nu är det bara två veckor i otrolig hastighet ombord på ett skepp med goa gubbar innan vi kommer till en rymdstation och träffar annat folk.



Fan... Jag glömde köpa cigaretter...

Ludd satt bakom sitt skrivbord i sin kaptenshytt med fötterna på bordet när skeppet började röra på sig. Men när det väl hade lyft reste han sig och gick till fönstret för att titta ner på det han lämnade bakom sig. Väl ute i rymden återvände han till skrivbordet. Samma massiva skrivbord som han haft på Kefex vattenverk. Samma skrivbord som han fick tanken att fara iväg vid. Skrivbordet som då representerade högar med papper som skulle signeras, stämplas och utvärderas, men som nu stod för en ny början ursprunget ur ett tristessfyllt förflutet. Han mindes...

Han hade haft veckor av pappersarbete. Monotont vändande och skyfflande av dåligt ifyllda formulär. Han hade börjat spendera fler och fler kvällar på Kerrys pub. Ibland tog han en dartmatch mot Berg eller Hans. Oftast satt han bara trött och tog en eller två öl innan han gick hem och lade sig.

Han började zona ut oftare. Han kom på sig själv med att bara stirra ut genom fönstret i stället för att jobba. Vardagen hade gått bortom att vara grå. Den var färglös. Han hade inte lett ett äkta leende på han visste inte hur länge. I sådana situationer när man längtar efter något annat men man inte vet vad och allt känns som ett sisyfosarbete knäcks en man... Om inte slumpen eller ödet eller vad det kan vara ger en juniorkontrollant feber på en fredag.

Det var just det som hände. Det var förmiddag och Ludd Oberon var redan slut. Han satt och läste igenom en ansökan för att tillsätta mineraliter i vattnet på något ställe någonstans. Det var en irrigationskonsult som ansökt och hade glömt fylla i vissa punkter, eller struntat i och försökt komma undan med det. I vilket fall som helst så behövdes det nu en inspektion av verksamheten innan mman kunde sätta i de sista kryssen och stämplarna.

Ludd ringde fältarna. "Ja hallå. Behöver kontrollant på en sak. Skickar du upp nån?" Han fick reda på att den enda som inte var ute redan precis hade gått hem med trettionio graders feber och om han inte kunde vänta till på måndag. Ludd suckade. Han hatade att lämna saker oavklarade över helgen. Speciellt när det var en sådan enkel sak. "Glöm det. Jag åker dit själv." Han masade sig upp ur stolen och tog på sig sin ytterrock. Tog papprena under armen och begav sig.

Det var bara en halvtimmes färd utanför staden. Det var en stor farm i mitten av till synes oändliga bomullsfält. Han parkerade på gården och gick fram till dörren för att knacka på. Det satt en skylt på dörren. - Inte inne. Prova baksidan.- Ludd suckade igen och började gå runt det stora huset. Han kom runt knuten och såg henne. Uppe på en kulle lite längre bort. Trots all smuts verkade hon glimma i solen. Han fick en rejäl klapp på axeln. Han vände sig förskräckt om och såg rakt in i ett gult brett leende. "Tjusig e hon va? Köpa'na?" Ludd hostade till. "Ja det har jag ju knappast råd med på min statslön. Jag kommer från vattenverket. Du hade missat två saker i din mineralitansökan." Mannen såg överraskad ut. "Var?" Ludd rullade upp ansökan och pekade. "Där och där." Mannen nickade så dubbelhakorna dallrade. "Visst. Ser det ja. Jag kommer snart. Väntar du här?"

Utan att vänta på svar vände han och gick mot huset. Ludd vände sig igen mot det röda skeppet på kullen. Efter vad som kunde varit tre minuter eller en halvtimme hörde han gubbens steg bakom honom. "Flyger hon?" "Jovisst flyger hon. Men det e saker som måste fixas på'na." Ludd log. "Sälj inte till någon annan. Jag kommer tillbaka."

"Jaha gott folk. Hitta en usiktsplats för som vi strax lyfter över den här rymdhamnen kommer det vara det sista ni ser av Kefex på väldigt lång tid." Karrl stängde av högtalarsystemet och satte på sig ett headset. Sedan slog han på skeppets kommunikator. "Nu ska vi se hur det här går..." Han harklade sig och kontaktade tornet. "Tornet, tornet. Detta är piloten på Saga. Begär tillstånd att lyfta på förutbestämd tid." Det sprakade till lite i högtalarna. -Saga, detta är torn två, bekräfta lyftkod.- "Okej, vänta ett tag. Den ligger här någonstans."

Karrl började bläddra lite i de papper han hade liggande och hans finger for febrilt fram och tillbaka över de post-it-lapppar som satt här och var. "Där! Okej. Anropar torn två." -Torn två här. Saga, bekräfta lyftkod.- "Lyftkod för Saga är F909 GH78 JYB1 1234" -Detta är torn två. Anropar Saga. Bekräfta lyftkod enligt korrekt protokoll tack." Karrl. kliade sig i huvudet. Vadå korrekt protokoll? Han läste lite i sin komihåg-bok. Efter en minut hittade han vad han letade efter. "Torn två, torn två. Saga är beredd att bekräfta lyftkod." -Varsågod Saga.- "Lyftkod Felix 909 Gunnar Henrik 78 Jens Yngve Bertil 1 1234, varsågoda torn två." -Detta är torn två. Pilot på Freedom-50r70f, Saga. Ni är klara för avgång. Stig till standard altitud och håll sedan kursen vi skickar över ut ur atmo.-

Det plingade till på en skärm i cockpit och den frågade om han ville ta emot en kurs föreslagen av torn 2. Karrl tryckte på en knapp och kursen försvann. "Hoppsan..." Han tog ett djupt andetag. "Torn två, torn två... Kan ni skicka föreslagen kurs igen? Jag råkade... trycka... fel... eller nåt." -Torn två här. Skickar kurs igen. Trevlig resa Saga.- "Tackar tackar torn två, ses och hörs." Nu kollade Karrl noga innan han tryckte på något som helst och kursen lades in i systemet och förankrades i ena änden med den kurs mot Uos-systemet som han lagt in dagen innan.

"Såja. Då var det avklarat. Då ska vi kolla checklistan." Han betade av från ett papper så att allt fungerade som det skulle. "Okej. Karrl. Nu gäller det..." Han greppade ett stadigt tag i styrspakarna. "Du har gjort det här tusentals gånger innan... teknikt sett..." Han sköt drivkraftsreglaget uppåt och Saga rörde på sig. Svetten rann ner för hans panna. Han drog styrspakarna bakåt och Saga lyfte med ett ryck. "Okej... Lugna dig Karrl. Lungt och smidigt..."

Rymdhamnen blev mindre och man kunde se över murarna ner på Kefex industriområde och stadskärnan glimmade några kilometer norrut. Han pustade ut. En lampa tändes och han tryckte på två knappar. Då tändes en annan lampa och på skärmen lyste en bekräftelse. -Landningsställ uppe- "Än så länge funkar det... Fortsätt så..." Han kände sig mäktig. Nervös... Men mäktig. Uppåt och uppåt for de och navdatorn föreslog att han skulle vända till rätt kurs. Det gjorde han. En grön lampa indikerade att han gjort rätt.

Han satte igång högtalarna. "Såja mina damer. Vi har lyft och är på väg ut ur atmosfären. Vi ligger på rätt kurs mot Uos och hela universum ligger nu framför oss." De lämnade atmosfären och Kefex och ett mörker fullt med nu synliga stjärnor och galaxer avslöjades framför hans ögon. "Wow... wow..." Han lät autopiloten ta över och sedan reste han sig och gick fram mot fönstret. Han lade handen mot rutan och log.

"Wow..."

Middagen på kvällen hade varit tyst till en början. Alla hade mer eller mindre bara stirrat ner i sin låda med nudlar och fisk. Men sen hade Hans brutit tystnaden. "Vet ni varför vi män egeentligen döper våra snorrar?" De andra tittade på honom förbryllat. "Hehe... Jo för att man vill ju inte att en främling tar nittio procent av ens beslut." Ringo var inte sen att kommentera med ett leende på läpparna. "Haha... Var det lille-Oberon som tog beslutet att skaffa ett vrålåk som det här?" Sedan började alla skratta. Det var vad som beehövdes. Det hade byggts upp någon form av spänning som inte var behaglig tidigare på dagen. De hade varit stressade och småsaker hade gjort att de inte kommit iväg.

Nu satt de alla sju och garvade åt Hans överraskande stora arsenal av vitsar. Vissa antika men många man aldrig hört förr. Det var inte förrän väldigt sent de kom i säng, förutom Karrl som ville vara fokuserad på morgonen.

Mycket riktigt. Klockan halv tio när Ludd kom upp i cockpit satt Karrl Stilig i full mundering och knappade och vred på lysande pluppar och mojänger. "God morgon Karrl." Karrl hoppade till. God morgon kapten. Hörde dig inte komma." "Är allt redo för avfärd?" Karrl nickade. "Så gott som. Vi bör vara ute ur atmo strax efter tio." Ludd drog en lättnadens suck. "Äntligen." Han satte sig ner i andrepilotens stol. Karrl tittade oroligt på honom. "Vad gör du?" Ludd höjde ögonbrynen. "Jag sitter i cockpit inför mitt skepps första avfärd med mig som kapten. Det är lite av en stor grej för mig det här så jag tänkte uppleva den härifrån." Karrl skakade sakta på huvudet. "Nej kapten. Du kommmer uppleva det från din hytt, tittande ut genom ditt stora fönster. Kanske med en drink i handen. Inte sittande i cockpit." "Vad fan menar du? Säger du att jag inte får vara där jag vill vara på mitt eget skepp?" "Det är just vad jag säger. Det var en del av avtalet. När jag flyger är jag ensam i cockpit." "Jag kan gå ut så fort vi är ute ur atmosfären. Jag vill vara i cockpit när vi lyfter."

Karrl lutade sig tillbaka och lade armarna i kors. "Då lyfter vi inte." Ludd började bli förbannad. "Du är en del av MIN besättning! På MITT skepp! Ska du ha mig i cockpit denna gången eller ska du av skeppet?" "Kastar du av mig lyfter du inte alls kapten. Du kommer se lika bra, om inte bättre från din hytt eller någon annan stans på Saga. Jag behöver vara solo i cockpit."

Ludd resignerade. "Fan. Jag går väl och ställer mig någon annan stans då. Det är inte hela världen för mig, vilket det verkar vara för dig." Karrl nickade och lutade sig fram mot Oberon. "Jag är ledsen kapten. Men det är enda sättet jag funkar. Jag kommer säga till i tid innan vi lyfter."
Ludd sade ingenting.. Han bara nickade och gick ut från cockpit.

När kaptenen hade gått tillbaka till rek-rummet och sin öl stod de fyra kvar i tystnad ett tag tills Hans öppnade munnen. "Du Gideon... Eh. Hur många skott är där egentligen i ett sånt där magasin?" Gideon talade lugnt och halvtyst. "Magasinen innehåller tolv skott. Vilket ger oss 216 skott. Det är inte mycket. Men jag såg att laddaren är kopplad till motorn och jag har hört talas om att det gjordes så på skepp förr. Det blandar i något överblivet från motorn i magasinen som gör att det som vanligtvis kan räknas som ärtbössor får en jävla extra sting." "Plasmoidresonans kallas det." Det var Ringo som med överlägsen röst återigen påminde de andra att han visste något de inte visste. Gideon fortsatte. "Okej. I alla fall. Jag vet inte om just de här batt-magen är laddade med det eller inte och jag vet att med bara 216 skott så testskjuter jag inte." Berg nickade. "Okej. Bra att veta." Sedan vände han sig för att gå.

Innan han hunnit ut genom dörren blev han hindrad. "Vad är din funktion egentligen Kyfax?" Det var Ringo som undrade. "Hänger du med bara för att du är gammal kompis till Ludd eller har du något som helst som gör dig till en resurs på den här skutan?" Kyfax vände sig om. "Jag jobbar på ett lager Ringo. Vet du vad lager används till oftast? Jo, låt mig berätta. De används för att lagra saker som ska fraktas. Jag arbetade som lastare av repulsorfraktare och rymdskepp. Jag är rätt så vass på logistik vettu. Förresten, vet du vad det är för typ av skepp vi är på?" Ringo var tyst. Hans svarade istället. "Ett fraktskepp?" Berg log och klappade Hans på axeln. "Precis Hans. Vi är en besättning på ett fraktskepp. Är det inte vettigt att det är en logistiker med? En som vet hur man hanterar last?" Hans nickade. "Jo... Det låter vettigt." Berg tittade Ringo Sacks i ögonen. "Till skillnad från vissa andra ibland." Sedan gick han ner i sin hytt.

"Åfan... Så han är lastare..." Hans gick också till sin hytt. Gideon knuffade sig förbi Ringo på väg mot rek-rummet. Ringo stod kvar ett tag. "Hur jävla svårt är det att stapla lådor?" Sedan gick också han till sin hytt.

Wixixe-Gmeol återvände på kvällen med stellarpass till Hans och Ringo och efter en snabb retinascan så var de giltiga. Ludd låg utmattad i soffan i rek-rummet efter dagens dyster mot vad han misstänkte var byråkratins essens förkroppsligad. Han hade trott det skulle räcka med att skicka över en kopia av kvittona till lastförankringshakarna, men åh så fel han hade haft. Tullinspektör Yeor-ahn hade återvänt för att se till så de installerades korrekt eftersom instruktionerna var... Hur var det nu han hade sagt det? "Svåra att förstå om man inte gjort det innan. Men jag har kunskapen." Jovisst... Ludd hade stått och tittat på när inspektören genomfört den mest omständiga installation av något som bara skulle fästas med fyra focimuttrar. Men nu var det över. Alla hade pass, alla var här, snart var det middag och han hade en kall öl i handen och på radion i rek-rummmet spelades klassiker från hans ungdom innan han fastnade på vattenverket.

Allt var lugnt och fint. Allt skulle bli bra.

"Vi kan inte sticka såhär!" Ludd öppnade ögonen till ljudet av Gideon Junders vrålande. "Har ni ingen koll eller?" Det kom ifrån vapenrummet under cockpit. Berg var tydligen där. "Vad? Vad är problemet? Jag ser inga problem." Ludd reste sig och började skynda dit. Hans och Ringo satt och spelade kort och började nyfikna sakta gå efter. "Vapensystemet är helt åt helvete! Blir vi anfallna är vi kokta!" "Så illa kan det inte vara Gideon." Ludd kom nu fram med andan i halsen. "Vad är det frågan om?" Gideon vände sig mot honom med vild anklagande blick. "Vapensystemen är körda!" Började han skrika. Ludd avbröt honom barskt. "Jag förstår dig bättre om du talar med sans Junder!" Detta hade tydligen effekt. Gideon intog en mer avslappnande hållning.

"Det är bara babord kanon som fungerar Oberon. Den andra är trasig och går inte att reparera utan reservdelar. Hur många vet jag inte än." "Okej." Ludd hade inte testat kanonerna. Hur gör man det i en rymdhamn? "Och det är inte allt. Vi har arton Batt-mag kvar och laddaren är också trasig. Hur trasig vet jag dock inte än." Ludd kliade sig på hakan. "Och sköldarna?" Gideon himlade med ögonen. "Ja som tur är är sköldarna i bra skick, men allvarligt... Vi har ingenting att ge tillbaka med." Berg lade sig åter igen in i diskussionen. "Varför skulle någon skjuta på oss? Och du sade vi hade arton magasin ju. Dessutom... Vad ska vi med två kanoner. Du är ju bara en. Eller kan du använda båda samtidigt?" Gideon gav honom det onda ögat. "Far åt helvete Kyfax! Blir vi anfallna har vi slut på ammo efter max nån timme. Dessutom... Jag tänkte att du skulle sköta den andra kanonen eftersom du inte verkar ha någon annan funktion här på skeppet!"

"Ja vad är din funktion egentligen Berg?" Det var Ringo som undrade bakom Ludds rygg. "Alla har sin funktion utom du verkar det som." Berg tittade på honom. "Det är inte det vi pratar om nu Ringo." Ludd höjde händerna och alla tystnade. "Såhär ser jag på situationen. Vi har en kanon och en skytt än så länge. Det tar ett tag för oss att ta oss ut i rymd bortom de kontrollerade kvadranterna så vi har gott om tid på oss att tjäna ihop pengar att reparera kanon och magladdaren innan vi blir för beroende av ett optimalt fungerande vapensystem. Så länge våra sköldar håller så springer vi. Så får det bli. Jag är trött på att vänta på att komma iväg och jag har inga mer pengar att spendera, så om ingen har något vettigt att tillägga är det såhär det ser ut."

Alla var tysta. De nickade och Ludd trängde sig bakåt igen, förbi Ringo och Hans och satte sig i soffan igen. Det var hälften kvar av hans öl. "Ahh, halvfull..." Sen lutade han sig tillbaka och med tankar som lät mer tveksamma än för fem minuter sen tänkte han: Allt kommer bli bra. Allt är bara finfint.

Jaha... Pass alltså... Jo det borde man tänkt på. Men Ludd borde inte sagt till mig på krogen heller. De är så lätt att man glömmer saker då. Ett pass. Tur att han den där va han nu heter... Wixe-moll eller nått kan fixa pass snabbt annars hade det varit tråkigt... Det ska bli spännande det här... Eh... så datorn registrerar allt jag säger här alltså... häftigt... Ja man ska ju föra loggbok... Låter lite bättre än dagbok. Sånt håller ju bara småflickor på med... Jepp... Nej men det är väl inget mer att rapprortera nu. Slut på logginlägg...

Jag undrar om vi kommer komma iväg överhuvudtaget. Det verkar inte som om alla här har alla hästar i hagen om man säger så... Hur fan kan man gå med en besättning utan stellarpass? Och den där piloten alltså... Tror han det är maskerad?

Jag ska kolla skeppets försvarssystem senare idag. Eftersom vi ändå verkar bli en dag försenade kan jag lika väl stickaiväg och köpa lite mer whiskey. Det lär behövas runt dessa herrarna. Speciellt en av dem...

Efter ett snabbt avklarat ärende på hamnkontoret om ändrad avfärdstid begav sig Ludd Oberon tillbaka till Saga. När han hade skeppet inom synhåll såg han en liten vit gasoldriven golfbil stå parkerad vid lastluckan. Vid sidan om det lilla fordonet stod en potatisformad man i elegant blå uniform med tullverkets emblem skimrande välputsat hängande på axeln. Han hade ett clipboard i händerna och verkade intresserad iaktta skeppet.

"Kan jag hjälpa dig?" undrade Ludd. Mannen vände sig om mot honom och stirrade på honom med runda likgiltiga ögon. "Hallå. Jag är inspektör Yeor-ahn vid Kefex tullverk och handelskammare. Ni ska åka imorgon va?" Ludd var överraskad. "Ja?" "Jag har kommit för en rutinenlig överraskningsinspektion av lasten. Man kan inte lämna Kefex hamn utan en verifierad fraktsedel." "Men vi har ingen last." Inspektören bläddrade i sina papper. "Det har jag inget papper på. Det får ni skaffa. Hämta formulär FS8 i lucka 3 på handelskammarens hamnkontor. Jag väntar här." "Jaha... Ja då hämtar jag väl det då."

Ludd vände och lokaliserade kontoret och efter en timme återvände han till skeppet med ifyllda handlingar att han inte hade någon last. Han räckte över det till inspektören. "Det här är inte stämplat." Ludd suckade. "Var ska det stämplas någonstans då?" Yeor-ahn pekade med en knölig hand på ett par ställen på pappret. "Här och så här va." Ludd suckade igen. "Jag menar... Vem ska stämpla det åt mig?" "En tulltjänsteman av andra graden. De sitter där borta." Han pekade på en byggnad i närheten. Ludd ryckte till sig pappret och gick. "Jag sitter här och väntar så länge tills du kommer tillbaka."

Ludd återvände till skeppet tio minuter senare något irriterad. Mannen satt i sin lilla bil och tuggade på en skinkmacka. Ludd räckte fram pappret. Mannen skakade på huvudet. "Jag har paus nu. Du får vänta tre minuter. Men den som väntar på gott som man säjer..." Och så skrattade han ett litet lallande skratt. Ludd kokade. Efter tre minuter torkade inspektören av sig med en liten näsduk. "Nu så..." Han tog pappret, nickade och gjorde en liten krusidull med en gyllene reservoirpenna. "Jag måste ta en titt i ditt lastutrymme." "Men du har ju precis fått papper på att jag inte har någon last!" "Ja men jag är en inspektör. Jag måste ju inspektera skeppet. Det är nerskrivet i mitt schema och det kan man ju inte bara ändra. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter.

Ludd gav upp. "Jaha, ja... Jamen kom in då." Inspektören fiskade upp ett nytt clipboard från en lucka i golfbilen och följde med in i skeppet. Lastutrymmet ekade lätt av deras steg på plåtgolvet. Det var helt tomt förutom en låda med konserver. "Vad är det där?" "Det är konserver för färden. Vi ska äta det." Jamen det står i lastutrymmet. Ni kan sälja det om ni vill." "Men det tänker vi inte. Vi kan flytta dem om det behövs" "Inspektören skakade på huvudet. "Men det stod i lastutrymmet när du skrev under papper som garanterade att lastutrymmet var tomt. Det är ett regelbrott mot handelsbalk 4 §8."

Ludd var nära panik nu. "Men jag tänkte inte att det räknades som last!" Tydligen kände Yeor-ahn medlidande även om hans ansikte fortsatte vara komplett uttryckslöst. "Ja jag låter dig slippa denna gången. Men tänk på det i fortsättningen va. Regelbrott lönar sig inte, som man säjer va." Sedan tittade han som omkring. "Ni har inga lastförankringshakar." Ludd gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn. "Men vi har ingen last." "Det står i reglementet att man ska ha lasthakar. Minst sju men det rekommendeade antalet kan uppstiga till tjugo beroende på skeppsklass." "Kan vi inte bara skaffa sådana när vi skaffat last?" Nu såg inspektören besviken ut och skakade på huvudet. "Nej, nej, nej, nej, nej, nej... Jag kan inte låta er lyfta om ni inte har komplett utrustning enligt handelskammarens reglemente." Ludd stirrade på honom. "Så... Om jag går och köper sju lastförankringshakar så är allt okej?" Ja. Du måste visa mig ett kvitto och en produktspecifikation. Sen så ska det va okej." "Jamen då går jag nu. Var hittar jag dig sen?" "Jag sitter på mitt kontor och jobbar va. Så det är bara att komma dit. Men jag slutar fem så du får komma innan dess."

Ludd suckade, ryckte på axlarna och började trött gå bort till hamnlagret för att se om han kunde köpa några lastförankringshakar. Samtidigt mumlade han tyst. "Jävla dryge... fan... Så jävla typiskt..."

Lätt fraktskepp klass FREEDOM 50r70f; Namn: Saga

Tillverkningsår: 6924
Drift: 2 plasmoidmotorer klass B
Maxhastighet: L/2
Bestyckning: 2 energonkanoner typ TeP
Sköld: Klass D6/6/2
Traktorstråle: klass C1000
Minimum besättning: 3
Rekommenderad besättning: 6

Nuvarande ägare: Ludd Oberon, 70040118-2358, Kefex, Kefex
Föregående ägare: Inel Isyrax, 69920808-72277, Leth, Kefex

Karrl hade satt sig i den gröna förstepilotsstolen som lämnade en hel del att önska när det kom till bekvämlighet. I knäet hade han en tjock pärm med blå rygg som han frenetiskt bläddrade i och växlade mellan att klia sig i håret och mumla knappt ohörbara ord. "Jaha... Var hittar vi kartan. Här har vi något. Nej... Aha... Kanske under navigation, navigering... Här har vi något..." Han lutade sig åt sidan och lade fingret på en knapp. Dubbelkollade i pärmen och tryckte sedan till. Med ett stilla zurr lyste skärmen upp i blått och stjärnor, interstellära rutter, satellitbanor och en massa annat relevant gjorde sin närvaro tydliga. "Yes! Vart var det nu vi skulle? Os? Ojs? Uos? Uos-systemet var det... Var hittar jag nu det?" Hans långsamma tankeprocess avbröts av ett knackande på slussen. Han lade ner pärmen och ropade "Kom in!".

Berg tittade in genom dörren. "Hur går det?" Karrl pekade på skärmen. "Det är ett något föråldrat system men jag får rätt på det. Vilken astrogationskarta ska vi gå efter? Vet du?" Kyfax lade hakan i ett grepp mellan pekfinger och tumme och funderade ett litet tag. "Är det nåt fel på den?" Han pekade på den blålysande skärmen. "Nej, inte direkt men..." "Nej men använd den då. Det gör väl inget. Det är ju inte direkt som om stjärnorna flyttar på sig väl." Det sista mer ett konstaterande än en fråga.

Karrl nickade. "Okej. Ska bara lägga in en sökning efter Uos-systemet och låta datorn lägga upp en rutt. Sen är det klart för avfärd." Berg log. "Skitbra. Hur lång tid tar resan?" "Det beror på. Rutten är inte uträknad och vi flyger förmodligen inte i maxhastighet hela vägen. Det blir nog för påfrestande för Saga." "Ja hur fort flyger skorven?" Berg hade inte ägnat det en tanke innan. "Om det som står i datorn stämmer och den där Ringo fixat till motorn till det skick han påstår så har vi en maxhastighet på L/2 i nollatmosfär." Berg tittade tomögt på honom. "Ell-på-två?" Karrl himlade överlägset med ögonen och förklarade sedan som om han förklarade för ett barn. "Du vet att ljusets hastighet är 299 792 458 meter i sekunden." Kyfax skakade på huvudet. "Vem vet sånt?" "Många. Lyssna nu. L/2 är hälften av det. Alltså kan vi, om allt står rätt till flyga 149 896 229 meter i sekunden. I alla fall en kort tid. Och bara om vi är ute i rymden."

Nu hade Berg stora ögon. "Wow! Vad blir det i kilometer i timmen?" Karrl såg ut att tänka ett tag. "I runda slängar 1 080 000 km/h. Kan du gå nu? Inget illa ment men jag vill fortsätta med det här." Berg nickade och vände och gick.

Karrl Stilig plockade återigen upp pärmen med blå rygg. "Ska vi seeee... Sök... Sökning... Rutter.... Hmmm..."

Då var vi alla samlade och vi åker i morgon. Det blev en hel del öl för att fira och ändå gick jag igenom våra förråd innan jag gick till hytts. Vår pilot tog det rätt lugnt med ölen vilket jag antar är bra.

Jag ha mina tvivel att jag kommer stå ut med vår mekaniker i längden men det kanske som Berg säger att när man väl lär känna honom så blir det bättre. Fan... det bär verkligen av i morgon. Vi lyfter vid tio på morgonen.

Men vart ska vi åka? Ja det löser sig imorgon.

Wixixe-Gmeol
kontakter, affärer, fuffens

Ålder: okänt
Tidigare yrke: okänt
Civil status: okänt

Gideon Junder
Vapentekniker, försteskytt och vapenmästare

Ålder: 41
Tidigare yrke: Målare och löjtnant i Kefex hemvärn
Civil status: okänt

Ringo Sacks
Mekaniker och motortekniker

Ålder: 42
Tidigare yrke: Kontrollant av repulsorfordon på Kefex 3s fordonsprovning
Civil status: frånskild

Hans V Derrap III
Skeppets vaktmästare och alltiallo

Ålder: 45
Tidigare yrke: Vaktmästare på Kefex Inc Symaskiner
Civil status: änkeman

Karrl Stilig
Pilot

Ålder: 36
Tidigare yrke: okänt
Civil status:okänt

Berg Kyfax
God vän till Ludd Oberon. Position på skepp ännu okänd

Ålder: 40
Tidigare yrke: Professionell pokerspelare, hydrolastare för bemanningsföretaget Zoorze.
Civil status: okänt

Ludd Oberon
Ägare av och Kapten på Saga, lätt fraktskepp klass: Freedom 50r70f.

Ålder: 42
Tidigare yrke: Utredare på Kefex centrala vattenverk.
Civil status: Ensamstående

"Ja vi får hoppas hon håller." sade Ludd Oberon med en fyrtiotvåårings tränade öga för skavanker fästa vid rymdskeppets något buckliga skrov. Han kände en hand på sin axel. "Jodå. Det ska nog gå serru. Man har ju sett värre åbäken fara omkring." Den vänliga handen på axeln tillhörde Berg Kyfax. Ludds vän sen många år tillbaka. Han var den förste som gick med i besättningen. Efter han förlorat alla sina besparingar i en pokerturnering han var säker på att han skulle vinna så jobbade han numera på bemnningsföretaget Zoorze som hydrolastare. Kanske inte så glamouröst men han höll humöret uppe. Och det var därför Ludd ville ha honom med.

"Har piloten kommit?", fortsatte han. "Jodå. Han har installerat sig i sin hytt och håller på att fixa med något i cockpiten." Ludd tittade upp på Berg. "Men mekanikern... Vad fan är han för en? Var hittade du honom?" Berg nickade förstående. "Ja han verkar lite svår... Men han kan sina saker. Men nu har jag inte tid att prata med dig mer. Jag ska fixa in mina prylar i hytten." Ludd Oberon tog ytterligare en blick på Saga och gick sedan in i henne och upp mot cockpiten. Det första han lade märke till var att någon hängt något för det lilla fönstret i slussen in i cockpiten. Han öppnade snabbt dörren och mannen därinne försökte hastigt gömma undan en pärm han hade haft i knäet. "Eh... Tjena Oberon. Höll bara på att dubbelkolla lite knix. Gammal skuta det här..." Ludd kollade bak på dörren och såg en bit svart papp sitta tejpad över fönstret. "Vad fan är det där?" "Jo du förstår... Jag nämnde inte det förut men... Jag flyger alltid solo. Och med solo menar jag ensam. Att ha någon annan i piten när jag styr stör min mojo. Det går helt enkelt inte."

Ludd stirrade. "Va?" Mannen i blont hår, pilotglasögon, bombarjacka och läderhandskar log. "Sorry men så är det. Att ha andra härinne rubbar mina cirklar så att säga." Ludd som aldrig talat med en annan pilot ryckte på axlarna som om han fick vara god att acceptera detta. "Men annars är allt som det ska va Karrl?" "Javisst. Bara lite småknix att fixa men det är löst till imorgon när vi far." Ludd nickade och gick ner mot motorrummet där mekanikern borde finnas.

På vägen, i rekreationsrummet hittade han mekanikern. Ludd suckade och gick in till den piprökande lille mannen. "Har du kollat motorn än?" "Javisst." "Och?" "Vadå och? Hade det varit några problem så hade jag antingen löst det eller sagt till dig vilka delar du hade behövt. Allt är klart för avfärd. Tror du inte jag kan mina spisar?" Den tydligen förolämpade lille mannen hade rest sig. Ludd höje avvärjande händerna. "Förlåt då... Jag är bara lite orolig nu inför avfärd vet du." Mannen satte sig igen. Lugn på två sekunder. "Jo det är förståeligt men det är ingen orsak att vara ohövlig eller hur?" "Nej nej... Men det är bra. Har du sett om fler dykt upp?" Mannen tog en puff av pipan. "Näe."

Berg dök upp från hytterna. "Tjena Ringo. Du Ludd. Det står en man utanför med en liten vagn. Han ville snacka med dig." Och utan att förvänta sig ett svar satte han sig ner vid Ringo Sacks och började rulla en cigarett. Oberon gick ut igen. Det var den femte av de sju. Hans V Derrap III. Vaktmästare. Han var stamgäst på samma krog som Ludd och samtalade lite då och då. Han hade väl varit lite väl generös i sin beskrivning av vaktmästarens titel ombord på ett skepp och Hans hade inte varit sen att mönstra på i hopp om att få lite mer respekt för sitt yrke än på symaskinsfabriken han jobbade på nu. Vagnen var full med verktyg och rengöringsprodukter. "Goddag Hans." Ludd sträckte fram en hand när han gick ner för lastbryggan. "Hallå Ludd." "Det är bara att stiga på, göra dig bekväm i en tom hytt. Jag tänkte vi äter ihop när alla kommit. Vi fattas två." "Javisst." svarade han kortfattat som alltid och gick ombord.

Ludd han inte vända sig om innan nästa medlem kom runt hörnet spatserande över landningsplattan. Gideon. En gammal klasskamrat till Oberon. Numera var han löjtnant i Kefex hemvärn. Inga barn, ingen fru och vid ett erbjudande om att bli vapenmästare på ett rymdskepp hade han skinit upp i ett kort ögonblick innan stenansiktet återvänt och han sakligt tackat ja och frågat när de åkte. Det var tre månader sedan. Nu gick han ombord på Saga med bara en nickning och en blinkning åt Ludd.

Det hade hunnit bli kväll och de hade slutat vänta på den sista innan de åt. Mitt i pizzan hörde de sex männen från dörren till matsalen; "Beställde någon en med tonfisk och vitlök?" Alla vände sig om. Den siste hade anlänt. En av de många xenomorpher som lever på Kefex. Denna var också bekant med Berg. Klädd i ledig kostym av klassiskt snitt kontrasterade med hans grå gummiaktiga hud, sluga svarta ögon och långa ringklädda fingrar. Han tog en ledig stol. "Ursäkta att jag är så sen. Var tvungen att ta hand om lite sistaminutengrejer bara." Han märkte att folk stirrade på honom. Speciellt en liten man i spretigt hår och med små plirande ögon. "Hm... Jag bör presentera mig. Jag heter Wixixe-Gmeol... och inget annat! Och jag är..." "Vi vet vad du är." Det var Ringo som avbröt honom. "Du är en fifflare, en tjuv, hälare..." Här blev han avbruten av Berg. "Skit samma vad Wixixe-Gmeol är eller inte är. Vi är alla här för att vi vill göra något annat än det vi sysslat med fram tills nu, eller hur Ringo?" Ringo nickade med blicken fortfarande naglad vid xenomorphen. "I alla fall. Ikväll så tar vi det lugnt och är det något som ska fixas någonstans så gör det snabbt. Vi lämnar Kefex imorgon bitti klockan sex." Ludd tittade upp. "I helvete heller. Ska vi lämna planeten så ska vi vara utvilade så vi uppskattar det riktigt. Sovmorgon gubbar! Klockan tio låter väl bra?" Detta fick medhåll och så skålade de. "IVÄG HÄRIFRÅN!"