"Ja vi får hoppas hon håller." sade Ludd Oberon med en fyrtiotvåårings tränade öga för skavanker fästa vid rymdskeppets något buckliga skrov. Han kände en hand på sin axel. "Jodå. Det ska nog gå serru. Man har ju sett värre åbäken fara omkring." Den vänliga handen på axeln tillhörde Berg Kyfax. Ludds vän sen många år tillbaka. Han var den förste som gick med i besättningen. Efter han förlorat alla sina besparingar i en pokerturnering han var säker på att han skulle vinna så jobbade han numera på bemnningsföretaget Zoorze som hydrolastare. Kanske inte så glamouröst men han höll humöret uppe. Och det var därför Ludd ville ha honom med.

"Har piloten kommit?", fortsatte han. "Jodå. Han har installerat sig i sin hytt och håller på att fixa med något i cockpiten." Ludd tittade upp på Berg. "Men mekanikern... Vad fan är han för en? Var hittade du honom?" Berg nickade förstående. "Ja han verkar lite svår... Men han kan sina saker. Men nu har jag inte tid att prata med dig mer. Jag ska fixa in mina prylar i hytten." Ludd Oberon tog ytterligare en blick på Saga och gick sedan in i henne och upp mot cockpiten. Det första han lade märke till var att någon hängt något för det lilla fönstret i slussen in i cockpiten. Han öppnade snabbt dörren och mannen därinne försökte hastigt gömma undan en pärm han hade haft i knäet. "Eh... Tjena Oberon. Höll bara på att dubbelkolla lite knix. Gammal skuta det här..." Ludd kollade bak på dörren och såg en bit svart papp sitta tejpad över fönstret. "Vad fan är det där?" "Jo du förstår... Jag nämnde inte det förut men... Jag flyger alltid solo. Och med solo menar jag ensam. Att ha någon annan i piten när jag styr stör min mojo. Det går helt enkelt inte."

Ludd stirrade. "Va?" Mannen i blont hår, pilotglasögon, bombarjacka och läderhandskar log. "Sorry men så är det. Att ha andra härinne rubbar mina cirklar så att säga." Ludd som aldrig talat med en annan pilot ryckte på axlarna som om han fick vara god att acceptera detta. "Men annars är allt som det ska va Karrl?" "Javisst. Bara lite småknix att fixa men det är löst till imorgon när vi far." Ludd nickade och gick ner mot motorrummet där mekanikern borde finnas.

På vägen, i rekreationsrummet hittade han mekanikern. Ludd suckade och gick in till den piprökande lille mannen. "Har du kollat motorn än?" "Javisst." "Och?" "Vadå och? Hade det varit några problem så hade jag antingen löst det eller sagt till dig vilka delar du hade behövt. Allt är klart för avfärd. Tror du inte jag kan mina spisar?" Den tydligen förolämpade lille mannen hade rest sig. Ludd höje avvärjande händerna. "Förlåt då... Jag är bara lite orolig nu inför avfärd vet du." Mannen satte sig igen. Lugn på två sekunder. "Jo det är förståeligt men det är ingen orsak att vara ohövlig eller hur?" "Nej nej... Men det är bra. Har du sett om fler dykt upp?" Mannen tog en puff av pipan. "Näe."

Berg dök upp från hytterna. "Tjena Ringo. Du Ludd. Det står en man utanför med en liten vagn. Han ville snacka med dig." Och utan att förvänta sig ett svar satte han sig ner vid Ringo Sacks och började rulla en cigarett. Oberon gick ut igen. Det var den femte av de sju. Hans V Derrap III. Vaktmästare. Han var stamgäst på samma krog som Ludd och samtalade lite då och då. Han hade väl varit lite väl generös i sin beskrivning av vaktmästarens titel ombord på ett skepp och Hans hade inte varit sen att mönstra på i hopp om att få lite mer respekt för sitt yrke än på symaskinsfabriken han jobbade på nu. Vagnen var full med verktyg och rengöringsprodukter. "Goddag Hans." Ludd sträckte fram en hand när han gick ner för lastbryggan. "Hallå Ludd." "Det är bara att stiga på, göra dig bekväm i en tom hytt. Jag tänkte vi äter ihop när alla kommit. Vi fattas två." "Javisst." svarade han kortfattat som alltid och gick ombord.

Ludd han inte vända sig om innan nästa medlem kom runt hörnet spatserande över landningsplattan. Gideon. En gammal klasskamrat till Oberon. Numera var han löjtnant i Kefex hemvärn. Inga barn, ingen fru och vid ett erbjudande om att bli vapenmästare på ett rymdskepp hade han skinit upp i ett kort ögonblick innan stenansiktet återvänt och han sakligt tackat ja och frågat när de åkte. Det var tre månader sedan. Nu gick han ombord på Saga med bara en nickning och en blinkning åt Ludd.

Det hade hunnit bli kväll och de hade slutat vänta på den sista innan de åt. Mitt i pizzan hörde de sex männen från dörren till matsalen; "Beställde någon en med tonfisk och vitlök?" Alla vände sig om. Den siste hade anlänt. En av de många xenomorpher som lever på Kefex. Denna var också bekant med Berg. Klädd i ledig kostym av klassiskt snitt kontrasterade med hans grå gummiaktiga hud, sluga svarta ögon och långa ringklädda fingrar. Han tog en ledig stol. "Ursäkta att jag är så sen. Var tvungen att ta hand om lite sistaminutengrejer bara." Han märkte att folk stirrade på honom. Speciellt en liten man i spretigt hår och med små plirande ögon. "Hm... Jag bör presentera mig. Jag heter Wixixe-Gmeol... och inget annat! Och jag är..." "Vi vet vad du är." Det var Ringo som avbröt honom. "Du är en fifflare, en tjuv, hälare..." Här blev han avbruten av Berg. "Skit samma vad Wixixe-Gmeol är eller inte är. Vi är alla här för att vi vill göra något annat än det vi sysslat med fram tills nu, eller hur Ringo?" Ringo nickade med blicken fortfarande naglad vid xenomorphen. "I alla fall. Ikväll så tar vi det lugnt och är det något som ska fixas någonstans så gör det snabbt. Vi lämnar Kefex imorgon bitti klockan sex." Ludd tittade upp. "I helvete heller. Ska vi lämna planeten så ska vi vara utvilade så vi uppskattar det riktigt. Sovmorgon gubbar! Klockan tio låter väl bra?" Detta fick medhåll och så skålade de. "IVÄG HÄRIFRÅN!"