Ludd satt bakom sitt skrivbord i sin kaptenshytt med fötterna på bordet när skeppet började röra på sig. Men när det väl hade lyft reste han sig och gick till fönstret för att titta ner på det han lämnade bakom sig. Väl ute i rymden återvände han till skrivbordet. Samma massiva skrivbord som han haft på Kefex vattenverk. Samma skrivbord som han fick tanken att fara iväg vid. Skrivbordet som då representerade högar med papper som skulle signeras, stämplas och utvärderas, men som nu stod för en ny början ursprunget ur ett tristessfyllt förflutet. Han mindes...

Han hade haft veckor av pappersarbete. Monotont vändande och skyfflande av dåligt ifyllda formulär. Han hade börjat spendera fler och fler kvällar på Kerrys pub. Ibland tog han en dartmatch mot Berg eller Hans. Oftast satt han bara trött och tog en eller två öl innan han gick hem och lade sig.

Han började zona ut oftare. Han kom på sig själv med att bara stirra ut genom fönstret i stället för att jobba. Vardagen hade gått bortom att vara grå. Den var färglös. Han hade inte lett ett äkta leende på han visste inte hur länge. I sådana situationer när man längtar efter något annat men man inte vet vad och allt känns som ett sisyfosarbete knäcks en man... Om inte slumpen eller ödet eller vad det kan vara ger en juniorkontrollant feber på en fredag.

Det var just det som hände. Det var förmiddag och Ludd Oberon var redan slut. Han satt och läste igenom en ansökan för att tillsätta mineraliter i vattnet på något ställe någonstans. Det var en irrigationskonsult som ansökt och hade glömt fylla i vissa punkter, eller struntat i och försökt komma undan med det. I vilket fall som helst så behövdes det nu en inspektion av verksamheten innan mman kunde sätta i de sista kryssen och stämplarna.

Ludd ringde fältarna. "Ja hallå. Behöver kontrollant på en sak. Skickar du upp nån?" Han fick reda på att den enda som inte var ute redan precis hade gått hem med trettionio graders feber och om han inte kunde vänta till på måndag. Ludd suckade. Han hatade att lämna saker oavklarade över helgen. Speciellt när det var en sådan enkel sak. "Glöm det. Jag åker dit själv." Han masade sig upp ur stolen och tog på sig sin ytterrock. Tog papprena under armen och begav sig.

Det var bara en halvtimmes färd utanför staden. Det var en stor farm i mitten av till synes oändliga bomullsfält. Han parkerade på gården och gick fram till dörren för att knacka på. Det satt en skylt på dörren. - Inte inne. Prova baksidan.- Ludd suckade igen och började gå runt det stora huset. Han kom runt knuten och såg henne. Uppe på en kulle lite längre bort. Trots all smuts verkade hon glimma i solen. Han fick en rejäl klapp på axeln. Han vände sig förskräckt om och såg rakt in i ett gult brett leende. "Tjusig e hon va? Köpa'na?" Ludd hostade till. "Ja det har jag ju knappast råd med på min statslön. Jag kommer från vattenverket. Du hade missat två saker i din mineralitansökan." Mannen såg överraskad ut. "Var?" Ludd rullade upp ansökan och pekade. "Där och där." Mannen nickade så dubbelhakorna dallrade. "Visst. Ser det ja. Jag kommer snart. Väntar du här?"

Utan att vänta på svar vände han och gick mot huset. Ludd vände sig igen mot det röda skeppet på kullen. Efter vad som kunde varit tre minuter eller en halvtimme hörde han gubbens steg bakom honom. "Flyger hon?" "Jovisst flyger hon. Men det e saker som måste fixas på'na." Ludd log. "Sälj inte till någon annan. Jag kommer tillbaka."