Shit alltså... Vi rör på oss. Vi är på väg ut i rymden och har precis lämnat allt vi känner till. Det är skumt hur mycket otroligare det låter när man säger det högt för sig själv.

Alltså, för att vara ärlig trodde jag aldrig att Ludd skulle genomföra det. När han visade mig skeppet första gången och frågade om jag ville med... Jag sa nog bara ja för... Ja jag vet inte varför... Men nu är man här. Och man har lämnat allt...

Allt och allt... Vad fan hade man? En liten ungkarlslägenhet och ett lågavlönat jobb. Några vänner och min farsa. Detta är ett äventyr jag inte vill missa... Tack Ludd. Nu är det bara två veckor i otrolig hastighet ombord på ett skepp med goa gubbar innan vi kommer till en rymdstation och träffar annat folk.



Fan... Jag glömde köpa cigaretter...