Efter de låst in gamlingen i en hytt samlades besättningen för att diskutera vad som skulle göras. Berg var först att tala. "Alltså, vi kan ju inte ha kvar honom..." Hans avbröt. "Vadå? Ska vi slänga ut han i rymden? Det kan vi väl inte göra? Eller hur Ludd!" Ludd höjde sin händer. "Här ska inte slängas ut någon. Vi får hålla honom under uppsikt tills vi kommmer till rymdstationen och då får vi läna in honom till myndigheterna." Wixixe-Gmeol lutade sig fram. "Jag skulle inte rekommendera att gå till myndigheterna. Dels kommer vi få reprissalier för att vi tagit med osignerade passagerare, dels så lyder Uos inte under Kefex juristiktion. Det betyder att de kommmer beordra passande Kefexregistrerat skepp att transportera tillbaka honom. Det vill säga... Oss." Kyfax lutade sig tillbaka. "Låt mig se om jag fått klart för mig... Vi måste dela med av maten vi har kvar, vilket gör att vi kommer käka snålt tills vi kommer fram. Vi kan inte lämna gubben på stationen. Vi kommer inte åka tillbaka till Kefex. Vad ska vi göra?" Ringo, som för omväxlings skull hållt sig tyst hade ett svar.

"Vi smyger ombord honom på ett annat skepp. Ett som ska tillbaka till Kefex. Det borde det finnas." Wixixe-Gmeol nickade. "Jag måste hålla med Ringo. Det låter som en bra plan." Gideon ryckte på axlarna. "Då fixar ni det då... Oberon, vi måste fixa säkerheten ombord. Om en gubbe i nattsärk kan smyga sig ombord kan vem som helst göra det." Ludd nickade. "Det låter som en bra idé Junder. Men tyvärr har vi inte råd just nu. Du får kolla upp vad ett passande säkerhetssystem kan kosta. Inget extraordinärt nu, ett passande säkerhetssystem... Sen får vi köpa ett när vi har gjort lite förtjänst. Och jag instämmer med W-G. Vi smyger ombord gubben på ett annat skepp när vi kommit till Uos-Depot 7."

Ringo tittade bort mot xenomorphen som smuttade på sitt örtte. "Kanske jag och Gideon ska göra det eftersom han har militär erfarenhet och sånt." Ludd tittade på honom. "Nej. Det var din idé och jag misstänker att Wixixe-Gmeol är rätt så bra på smusslande, det var därför han fick åka med i alla fall."

Giden och Ringo kom tillbaka upp till rek-rummet där Ludd väntade. De släpade på en gammal gubbe i nattsärk som spretade emot utan resultat mot Gideon Junders fasta grepp. "Vi hittade den här åldringen nere i ett litet utrymme i lastkammaren. Han verkar vara helt förvirrad. Jag har ingen aning om hur han tog sig in, eller när han tog sig in för den delen." Ludd ställde sig upp. "Sätt honom i en stol så ska jag se om jag kan prata med honom." Gideon satte gubben i en fåtölj och var tvungen att haffa honom så fort han släppt taget. "NEEEJ!!! JAG VILL INTE HA MEDICINER ERA FÖRBANNADE SKRÄPJOPPAR!!!" Ludd hukade sig framför honom och höll fast gubens vilt sparkande ben. "Vi ska inte ge dig mediciner. Lyssna nu. Varför gömde du dig på mitt skepp?"

Gubben spände ögonen i honom och med hat i rösten väste han. "Du ska inte säga till mig när det är läggdags..." Sedan spottade han Ludd i ansiktet. Ringo böjde sig ner vid Ludd. "Det verkar inte gå att få kontakt med honom. Jag tycker vi låser in honom i en hytt och lämnar honom till myndigheterna när vi kommer till rymdstationen." Ludd tänkte ett tag medan han torkade ansiktet. "Jag vet inte. Då finns en risk att vi blir tvingade att återvända och det har jag inte lust med. Men vi börjar med att låsa in honom i en tom hytt. Lugnar han ner sig så kan han göra oss sällskap vid middagen." Gubben fräste och trilskades. "Gideon. sätt in honom i en tom hytt och ta ut allt han kan skada sig på. Eller bind honom." Gideon nickade och han släpade iväg gubben.

Ringo satte sig hos Oberon. "Ett annant alternativ är att göra som han gjorde mot oss." Ludd såg frågande ut. "Jag menar... Vi hittar ett skepp som ska till Kefex och smyger in honom på det." "Vi får se Ringo. Vi får se..." Från korridoren hördes gubbens gnällande. "Nej. Inte surras! Då missar jag bingon!" Ludd suckade.

Ringo rotade i lådan vid fotänden av sängen och hittade till sist i en liten ask det han sökte efter. En liten minikamera med sändare som han använt i sin ungdom. Han och hans klasskamrater på Meidornes gymnasium hade använt den för att tjuvkika på flickorna i diverse omklädningsrum tills de tog studenten. Då hade de lottat om vem som skulle få den och Ringo hade vunnit.

Den hade dock legat i asken sedan dess. Nuförtiden fanns de mindre kameror som var flera gånger bättre men det skulle inte behövas. De som var ombord hade så olika kroppstyper, eller längd så man skulle nog se hur tydligt som helst vem det var som stal mat. Dessutom skulle inte kameran vara så synlig heller där han planerade att sätta den.

Han begav sig till motorrum ett och stannade till precis utanför dörren och satte upp den lilla kameran i en liten vrå i närheten av dörrkarmen. Inne i motorrummet tog han upp sin lilla portamon och ställde in kamerans frekvens på den. Bilden framträdde. Det var mörkt men det gick att se maten relativt tydligt. Han hade lyckats placera kameran perfekt. "Heh... Fyfan vad bra jag är..." mumlade han för sig själv. Sedan gick han upp till sin hytt och lade sig i sin säng. Den lilla portabla monitorn hade han hängt lättöverskådligt på väggen. Sedan somnade han.

Nästa morgon kom han utrusande till de som satt vid frukosten. "Det när nåt i lastutrymmet som tar maten och det är inte en av oss!" Ludd avbröt sig i sin havregrynsgröt. "Hur vet du det Ringo? Har du sett nåt?" Ringo stannade upp och slängde fram sin portamon till Ludd. "Kolla själv Oberon. Jag har spolat fram till när det händer." Ludd tittade på den lilla skärmen på bordet. "Har du satt upp övervakningskameror i lastutrymmmet?" "Jag tänkte det var bäst att få ett snabbt avslut på det här! I stället för att det ska fortsätta och alla ska misstänka varandra. Ja, jag satte upp en kamera men allvarligt talat. Vi behöver öka säkerheten här." Gideon nickade. "Trodde aldrig jag skulle säga det här, men Ringo har en vettig tanke där." Ludd nickade och satte igång monitorn.

Efter några sekunder såg man något som släpande, hukande tog sig fram från någon gömma utanför kameran som tog sig fram till maten och snabbt öppnade och stängde efter sig. Man såg hur denna varelse, klädd i någon form av slöja eller klänning tog konserver och smet ur bild igen. Ludd stängde av portamonen och gav illbaka den till Ringo som nu lugnat ner sig. "Gideon. Det verkar som om vi har en fripassagerare. Skulle du vilja hitta denna liftare och ta upp den hit?" Gideon Junder reste sig upp med en allvarlig blick. "Ska bli kapten. Sacks. Du kommer med mig." Så sprang de två männen ner mot lastrummet och Ludd satte sig ner och avslutade sin havregrynsgröt.

Typiskt. Åtta dagar i rymden och det börjar redan gå fel. Jag förväntade mig småproblem innan vi vant oss. Både vid varandra och vid skeppet, men matstöld... Vad är det som händer? Vem? De enda jag inte känner personligen på det här skeppet är Ringo och Wixixe-Gmeol. Men jag har svårt att tro att någon av oss skulle göra en så korkad sak. Ringo är en besserwisser och från och till lite av en stöddig jävel men han är ingen tjuv. Wixixe-Gmeol är förmodligen en tjuv men han verkar inte vara den sortens tjuv som skulle stjäla från besättningsmedlemmar. Kanske...

Jag vill inte misstänka någon men det är ofrånkomligt att det inte skulle vara någon av oss. Om inte vi helt enkelt räknat fel på maten innan vi for. Jag gör en inventering i morgon.

Det var den åttonde dagen på tvåveckorsfärden mot Uos-systemet där de skulle docka på rymdstationen Uos-Depot7. Den första upprymdheten besättningen hade haft över att äntligen vara på väg hade lagt sig och de hade börjat ta det rätt så lugnt och ägnat sig åt sina sysslor. Karrl hade spenderat en hel del tid i cockpit fast de hade autopiloten aktiverad. Ringo och Hans hade spenderat tid i motorrummen medan Gidoen, Berg och Ludd hade suttit och spelat kort, planerat för rymdstationsbesöket och allmänt pratat strunt. Wixixe-Gmeol hade till största delen av tiden hållt sig i sin hytt och gjort gud vet vad.

 

Det var först vid middagstid den åttonde dagen som det egentligen hände något och det var Wixixe-Gmeol som anmärkte på det. "Jag har lagt märke till att vårt matförråd är mindre än vad det borde vara. Det är inte så vist att gå och smånalla av maten när vi är ute i rymden. Det är inte så att vi bara kan stanna någonstans och köpa mer på vägen." Gideon tittade upp från sin sopptallrik. "Vad är det du säger?" Wixixe-Gmeol ryckte på axlarna. "Jag gör bara ett konstaterande. Någon ombord tar mat när han inte borde. Det är precis det kommer räcka till Uos nu. Fortsätter det försvinna kommer vi inte äta middag de sista dagarna. Eller i alla fall få väldigt små portioner."

 

Ringo slog näven i bordet. "Och hur vet vi att det inte är du som går och småäter. Jävligt smart att vara den som påpekar det, eller hur. Då misstänker ingen dig!" Berg lutade sig tillbaka. "Och att vara den som omedelbart anklagar någon annan är inte mindre misstänkt eller?" Gideon satte ner sin tallrik. "Du ser väldigt välmående ut Berg. Ätit gott på senaste?" Ludd reste sig upp. "Nu håller ni käft! Vi har alla ätit gott. Jag tänker inte peka finger här, men om någon går och stjäl i förrådet så rekommenderar jag att han lägger av med det. Annars får jag helt enkelt sätta en vakt vid förrådet och det tycker jag inte ska behövas." Gideon suckade. "Det kan ju vara den du sätter som vakt som stjäl Oberon." "Ja men då vet vi ju i alla fall vem det är som stjäl, eller hur Junder."

 

Det blev tyst runt bordet men det kastades väldigt många misstänkta blickar fram och tillbaka mellan dem. När maten var slut drog de lott om disken och Ludd förlorade. Alla andra återgick till sitt.

Shit alltså... Vi rör på oss. Vi är på väg ut i rymden och har precis lämnat allt vi känner till. Det är skumt hur mycket otroligare det låter när man säger det högt för sig själv.

Alltså, för att vara ärlig trodde jag aldrig att Ludd skulle genomföra det. När han visade mig skeppet första gången och frågade om jag ville med... Jag sa nog bara ja för... Ja jag vet inte varför... Men nu är man här. Och man har lämnat allt...

Allt och allt... Vad fan hade man? En liten ungkarlslägenhet och ett lågavlönat jobb. Några vänner och min farsa. Detta är ett äventyr jag inte vill missa... Tack Ludd. Nu är det bara två veckor i otrolig hastighet ombord på ett skepp med goa gubbar innan vi kommer till en rymdstation och träffar annat folk.



Fan... Jag glömde köpa cigaretter...

Ludd satt bakom sitt skrivbord i sin kaptenshytt med fötterna på bordet när skeppet började röra på sig. Men när det väl hade lyft reste han sig och gick till fönstret för att titta ner på det han lämnade bakom sig. Väl ute i rymden återvände han till skrivbordet. Samma massiva skrivbord som han haft på Kefex vattenverk. Samma skrivbord som han fick tanken att fara iväg vid. Skrivbordet som då representerade högar med papper som skulle signeras, stämplas och utvärderas, men som nu stod för en ny början ursprunget ur ett tristessfyllt förflutet. Han mindes...

Han hade haft veckor av pappersarbete. Monotont vändande och skyfflande av dåligt ifyllda formulär. Han hade börjat spendera fler och fler kvällar på Kerrys pub. Ibland tog han en dartmatch mot Berg eller Hans. Oftast satt han bara trött och tog en eller två öl innan han gick hem och lade sig.

Han började zona ut oftare. Han kom på sig själv med att bara stirra ut genom fönstret i stället för att jobba. Vardagen hade gått bortom att vara grå. Den var färglös. Han hade inte lett ett äkta leende på han visste inte hur länge. I sådana situationer när man längtar efter något annat men man inte vet vad och allt känns som ett sisyfosarbete knäcks en man... Om inte slumpen eller ödet eller vad det kan vara ger en juniorkontrollant feber på en fredag.

Det var just det som hände. Det var förmiddag och Ludd Oberon var redan slut. Han satt och läste igenom en ansökan för att tillsätta mineraliter i vattnet på något ställe någonstans. Det var en irrigationskonsult som ansökt och hade glömt fylla i vissa punkter, eller struntat i och försökt komma undan med det. I vilket fall som helst så behövdes det nu en inspektion av verksamheten innan mman kunde sätta i de sista kryssen och stämplarna.

Ludd ringde fältarna. "Ja hallå. Behöver kontrollant på en sak. Skickar du upp nån?" Han fick reda på att den enda som inte var ute redan precis hade gått hem med trettionio graders feber och om han inte kunde vänta till på måndag. Ludd suckade. Han hatade att lämna saker oavklarade över helgen. Speciellt när det var en sådan enkel sak. "Glöm det. Jag åker dit själv." Han masade sig upp ur stolen och tog på sig sin ytterrock. Tog papprena under armen och begav sig.

Det var bara en halvtimmes färd utanför staden. Det var en stor farm i mitten av till synes oändliga bomullsfält. Han parkerade på gården och gick fram till dörren för att knacka på. Det satt en skylt på dörren. - Inte inne. Prova baksidan.- Ludd suckade igen och började gå runt det stora huset. Han kom runt knuten och såg henne. Uppe på en kulle lite längre bort. Trots all smuts verkade hon glimma i solen. Han fick en rejäl klapp på axeln. Han vände sig förskräckt om och såg rakt in i ett gult brett leende. "Tjusig e hon va? Köpa'na?" Ludd hostade till. "Ja det har jag ju knappast råd med på min statslön. Jag kommer från vattenverket. Du hade missat två saker i din mineralitansökan." Mannen såg överraskad ut. "Var?" Ludd rullade upp ansökan och pekade. "Där och där." Mannen nickade så dubbelhakorna dallrade. "Visst. Ser det ja. Jag kommer snart. Väntar du här?"

Utan att vänta på svar vände han och gick mot huset. Ludd vände sig igen mot det röda skeppet på kullen. Efter vad som kunde varit tre minuter eller en halvtimme hörde han gubbens steg bakom honom. "Flyger hon?" "Jovisst flyger hon. Men det e saker som måste fixas på'na." Ludd log. "Sälj inte till någon annan. Jag kommer tillbaka."

"Jaha gott folk. Hitta en usiktsplats för som vi strax lyfter över den här rymdhamnen kommer det vara det sista ni ser av Kefex på väldigt lång tid." Karrl stängde av högtalarsystemet och satte på sig ett headset. Sedan slog han på skeppets kommunikator. "Nu ska vi se hur det här går..." Han harklade sig och kontaktade tornet. "Tornet, tornet. Detta är piloten på Saga. Begär tillstånd att lyfta på förutbestämd tid." Det sprakade till lite i högtalarna. -Saga, detta är torn två, bekräfta lyftkod.- "Okej, vänta ett tag. Den ligger här någonstans."

Karrl började bläddra lite i de papper han hade liggande och hans finger for febrilt fram och tillbaka över de post-it-lapppar som satt här och var. "Där! Okej. Anropar torn två." -Torn två här. Saga, bekräfta lyftkod.- "Lyftkod för Saga är F909 GH78 JYB1 1234" -Detta är torn två. Anropar Saga. Bekräfta lyftkod enligt korrekt protokoll tack." Karrl. kliade sig i huvudet. Vadå korrekt protokoll? Han läste lite i sin komihåg-bok. Efter en minut hittade han vad han letade efter. "Torn två, torn två. Saga är beredd att bekräfta lyftkod." -Varsågod Saga.- "Lyftkod Felix 909 Gunnar Henrik 78 Jens Yngve Bertil 1 1234, varsågoda torn två." -Detta är torn två. Pilot på Freedom-50r70f, Saga. Ni är klara för avgång. Stig till standard altitud och håll sedan kursen vi skickar över ut ur atmo.-

Det plingade till på en skärm i cockpit och den frågade om han ville ta emot en kurs föreslagen av torn 2. Karrl tryckte på en knapp och kursen försvann. "Hoppsan..." Han tog ett djupt andetag. "Torn två, torn två... Kan ni skicka föreslagen kurs igen? Jag råkade... trycka... fel... eller nåt." -Torn två här. Skickar kurs igen. Trevlig resa Saga.- "Tackar tackar torn två, ses och hörs." Nu kollade Karrl noga innan han tryckte på något som helst och kursen lades in i systemet och förankrades i ena änden med den kurs mot Uos-systemet som han lagt in dagen innan.

"Såja. Då var det avklarat. Då ska vi kolla checklistan." Han betade av från ett papper så att allt fungerade som det skulle. "Okej. Karrl. Nu gäller det..." Han greppade ett stadigt tag i styrspakarna. "Du har gjort det här tusentals gånger innan... teknikt sett..." Han sköt drivkraftsreglaget uppåt och Saga rörde på sig. Svetten rann ner för hans panna. Han drog styrspakarna bakåt och Saga lyfte med ett ryck. "Okej... Lugna dig Karrl. Lungt och smidigt..."

Rymdhamnen blev mindre och man kunde se över murarna ner på Kefex industriområde och stadskärnan glimmade några kilometer norrut. Han pustade ut. En lampa tändes och han tryckte på två knappar. Då tändes en annan lampa och på skärmen lyste en bekräftelse. -Landningsställ uppe- "Än så länge funkar det... Fortsätt så..." Han kände sig mäktig. Nervös... Men mäktig. Uppåt och uppåt for de och navdatorn föreslog att han skulle vända till rätt kurs. Det gjorde han. En grön lampa indikerade att han gjort rätt.

Han satte igång högtalarna. "Såja mina damer. Vi har lyft och är på väg ut ur atmosfären. Vi ligger på rätt kurs mot Uos och hela universum ligger nu framför oss." De lämnade atmosfären och Kefex och ett mörker fullt med nu synliga stjärnor och galaxer avslöjades framför hans ögon. "Wow... wow..." Han lät autopiloten ta över och sedan reste han sig och gick fram mot fönstret. Han lade handen mot rutan och log.

"Wow..."

Middagen på kvällen hade varit tyst till en början. Alla hade mer eller mindre bara stirrat ner i sin låda med nudlar och fisk. Men sen hade Hans brutit tystnaden. "Vet ni varför vi män egeentligen döper våra snorrar?" De andra tittade på honom förbryllat. "Hehe... Jo för att man vill ju inte att en främling tar nittio procent av ens beslut." Ringo var inte sen att kommentera med ett leende på läpparna. "Haha... Var det lille-Oberon som tog beslutet att skaffa ett vrålåk som det här?" Sedan började alla skratta. Det var vad som beehövdes. Det hade byggts upp någon form av spänning som inte var behaglig tidigare på dagen. De hade varit stressade och småsaker hade gjort att de inte kommit iväg.

Nu satt de alla sju och garvade åt Hans överraskande stora arsenal av vitsar. Vissa antika men många man aldrig hört förr. Det var inte förrän väldigt sent de kom i säng, förutom Karrl som ville vara fokuserad på morgonen.

Mycket riktigt. Klockan halv tio när Ludd kom upp i cockpit satt Karrl Stilig i full mundering och knappade och vred på lysande pluppar och mojänger. "God morgon Karrl." Karrl hoppade till. God morgon kapten. Hörde dig inte komma." "Är allt redo för avfärd?" Karrl nickade. "Så gott som. Vi bör vara ute ur atmo strax efter tio." Ludd drog en lättnadens suck. "Äntligen." Han satte sig ner i andrepilotens stol. Karrl tittade oroligt på honom. "Vad gör du?" Ludd höjde ögonbrynen. "Jag sitter i cockpit inför mitt skepps första avfärd med mig som kapten. Det är lite av en stor grej för mig det här så jag tänkte uppleva den härifrån." Karrl skakade sakta på huvudet. "Nej kapten. Du kommmer uppleva det från din hytt, tittande ut genom ditt stora fönster. Kanske med en drink i handen. Inte sittande i cockpit." "Vad fan menar du? Säger du att jag inte får vara där jag vill vara på mitt eget skepp?" "Det är just vad jag säger. Det var en del av avtalet. När jag flyger är jag ensam i cockpit." "Jag kan gå ut så fort vi är ute ur atmosfären. Jag vill vara i cockpit när vi lyfter."

Karrl lutade sig tillbaka och lade armarna i kors. "Då lyfter vi inte." Ludd började bli förbannad. "Du är en del av MIN besättning! På MITT skepp! Ska du ha mig i cockpit denna gången eller ska du av skeppet?" "Kastar du av mig lyfter du inte alls kapten. Du kommer se lika bra, om inte bättre från din hytt eller någon annan stans på Saga. Jag behöver vara solo i cockpit."

Ludd resignerade. "Fan. Jag går väl och ställer mig någon annan stans då. Det är inte hela världen för mig, vilket det verkar vara för dig." Karrl nickade och lutade sig fram mot Oberon. "Jag är ledsen kapten. Men det är enda sättet jag funkar. Jag kommer säga till i tid innan vi lyfter."
Ludd sade ingenting.. Han bara nickade och gick ut från cockpit.

När kaptenen hade gått tillbaka till rek-rummet och sin öl stod de fyra kvar i tystnad ett tag tills Hans öppnade munnen. "Du Gideon... Eh. Hur många skott är där egentligen i ett sånt där magasin?" Gideon talade lugnt och halvtyst. "Magasinen innehåller tolv skott. Vilket ger oss 216 skott. Det är inte mycket. Men jag såg att laddaren är kopplad till motorn och jag har hört talas om att det gjordes så på skepp förr. Det blandar i något överblivet från motorn i magasinen som gör att det som vanligtvis kan räknas som ärtbössor får en jävla extra sting." "Plasmoidresonans kallas det." Det var Ringo som med överlägsen röst återigen påminde de andra att han visste något de inte visste. Gideon fortsatte. "Okej. I alla fall. Jag vet inte om just de här batt-magen är laddade med det eller inte och jag vet att med bara 216 skott så testskjuter jag inte." Berg nickade. "Okej. Bra att veta." Sedan vände han sig för att gå.

Innan han hunnit ut genom dörren blev han hindrad. "Vad är din funktion egentligen Kyfax?" Det var Ringo som undrade. "Hänger du med bara för att du är gammal kompis till Ludd eller har du något som helst som gör dig till en resurs på den här skutan?" Kyfax vände sig om. "Jag jobbar på ett lager Ringo. Vet du vad lager används till oftast? Jo, låt mig berätta. De används för att lagra saker som ska fraktas. Jag arbetade som lastare av repulsorfraktare och rymdskepp. Jag är rätt så vass på logistik vettu. Förresten, vet du vad det är för typ av skepp vi är på?" Ringo var tyst. Hans svarade istället. "Ett fraktskepp?" Berg log och klappade Hans på axeln. "Precis Hans. Vi är en besättning på ett fraktskepp. Är det inte vettigt att det är en logistiker med? En som vet hur man hanterar last?" Hans nickade. "Jo... Det låter vettigt." Berg tittade Ringo Sacks i ögonen. "Till skillnad från vissa andra ibland." Sedan gick han ner i sin hytt.

"Åfan... Så han är lastare..." Hans gick också till sin hytt. Gideon knuffade sig förbi Ringo på väg mot rek-rummet. Ringo stod kvar ett tag. "Hur jävla svårt är det att stapla lådor?" Sedan gick också han till sin hytt.

Wixixe-Gmeol återvände på kvällen med stellarpass till Hans och Ringo och efter en snabb retinascan så var de giltiga. Ludd låg utmattad i soffan i rek-rummet efter dagens dyster mot vad han misstänkte var byråkratins essens förkroppsligad. Han hade trott det skulle räcka med att skicka över en kopia av kvittona till lastförankringshakarna, men åh så fel han hade haft. Tullinspektör Yeor-ahn hade återvänt för att se till så de installerades korrekt eftersom instruktionerna var... Hur var det nu han hade sagt det? "Svåra att förstå om man inte gjort det innan. Men jag har kunskapen." Jovisst... Ludd hade stått och tittat på när inspektören genomfört den mest omständiga installation av något som bara skulle fästas med fyra focimuttrar. Men nu var det över. Alla hade pass, alla var här, snart var det middag och han hade en kall öl i handen och på radion i rek-rummmet spelades klassiker från hans ungdom innan han fastnade på vattenverket.

Allt var lugnt och fint. Allt skulle bli bra.

"Vi kan inte sticka såhär!" Ludd öppnade ögonen till ljudet av Gideon Junders vrålande. "Har ni ingen koll eller?" Det kom ifrån vapenrummet under cockpit. Berg var tydligen där. "Vad? Vad är problemet? Jag ser inga problem." Ludd reste sig och började skynda dit. Hans och Ringo satt och spelade kort och började nyfikna sakta gå efter. "Vapensystemet är helt åt helvete! Blir vi anfallna är vi kokta!" "Så illa kan det inte vara Gideon." Ludd kom nu fram med andan i halsen. "Vad är det frågan om?" Gideon vände sig mot honom med vild anklagande blick. "Vapensystemen är körda!" Började han skrika. Ludd avbröt honom barskt. "Jag förstår dig bättre om du talar med sans Junder!" Detta hade tydligen effekt. Gideon intog en mer avslappnande hållning.

"Det är bara babord kanon som fungerar Oberon. Den andra är trasig och går inte att reparera utan reservdelar. Hur många vet jag inte än." "Okej." Ludd hade inte testat kanonerna. Hur gör man det i en rymdhamn? "Och det är inte allt. Vi har arton Batt-mag kvar och laddaren är också trasig. Hur trasig vet jag dock inte än." Ludd kliade sig på hakan. "Och sköldarna?" Gideon himlade med ögonen. "Ja som tur är är sköldarna i bra skick, men allvarligt... Vi har ingenting att ge tillbaka med." Berg lade sig åter igen in i diskussionen. "Varför skulle någon skjuta på oss? Och du sade vi hade arton magasin ju. Dessutom... Vad ska vi med två kanoner. Du är ju bara en. Eller kan du använda båda samtidigt?" Gideon gav honom det onda ögat. "Far åt helvete Kyfax! Blir vi anfallna har vi slut på ammo efter max nån timme. Dessutom... Jag tänkte att du skulle sköta den andra kanonen eftersom du inte verkar ha någon annan funktion här på skeppet!"

"Ja vad är din funktion egentligen Berg?" Det var Ringo som undrade bakom Ludds rygg. "Alla har sin funktion utom du verkar det som." Berg tittade på honom. "Det är inte det vi pratar om nu Ringo." Ludd höjde händerna och alla tystnade. "Såhär ser jag på situationen. Vi har en kanon och en skytt än så länge. Det tar ett tag för oss att ta oss ut i rymd bortom de kontrollerade kvadranterna så vi har gott om tid på oss att tjäna ihop pengar att reparera kanon och magladdaren innan vi blir för beroende av ett optimalt fungerande vapensystem. Så länge våra sköldar håller så springer vi. Så får det bli. Jag är trött på att vänta på att komma iväg och jag har inga mer pengar att spendera, så om ingen har något vettigt att tillägga är det såhär det ser ut."

Alla var tysta. De nickade och Ludd trängde sig bakåt igen, förbi Ringo och Hans och satte sig i soffan igen. Det var hälften kvar av hans öl. "Ahh, halvfull..." Sen lutade han sig tillbaka och med tankar som lät mer tveksamma än för fem minuter sen tänkte han: Allt kommer bli bra. Allt är bara finfint.

Jaha... Pass alltså... Jo det borde man tänkt på. Men Ludd borde inte sagt till mig på krogen heller. De är så lätt att man glömmer saker då. Ett pass. Tur att han den där va han nu heter... Wixe-moll eller nått kan fixa pass snabbt annars hade det varit tråkigt... Det ska bli spännande det här... Eh... så datorn registrerar allt jag säger här alltså... häftigt... Ja man ska ju föra loggbok... Låter lite bättre än dagbok. Sånt håller ju bara småflickor på med... Jepp... Nej men det är väl inget mer att rapprortera nu. Slut på logginlägg...

Jag undrar om vi kommer komma iväg överhuvudtaget. Det verkar inte som om alla här har alla hästar i hagen om man säger så... Hur fan kan man gå med en besättning utan stellarpass? Och den där piloten alltså... Tror han det är maskerad?

Jag ska kolla skeppets försvarssystem senare idag. Eftersom vi ändå verkar bli en dag försenade kan jag lika väl stickaiväg och köpa lite mer whiskey. Det lär behövas runt dessa herrarna. Speciellt en av dem...